P. i P. 4

biträdande rektor Moa fortsätter:

För att uppnå något slags balans mellan mina kulinariska utsvävningar och min energiförbrukning har jag snört på mig joggingtossorna och sprungit längs Seines stränder ett par gånger. Promenader i all ära men i fönstershoppingtempo sätter de inte sprätt på min ämnesomsättning. Nej, det behövs lite häftigare tag. Men lika häftig som den 80-åriga fransman som i går för sjunde gången startade i sandmaratonloppet i södra Marocko är jag trots allt inte - 246 km på sex dagar! http://www.leparisien.fr/societe/sante-incroyables-veterans-09-04-2012-1946539.php

På nästa sida i le Parisien får jag äntligen också exakt mått på hur mycket choklad jag ska äta per dag för att må bra: 28 g!

Publicerad 09.04.2012 kl. 21:29

P. i P. 3

biträdande rektor Moa fortsätter:

För flera år sen bodde vi på rue de Provence, alldeles bakom varuhuset Galeries Lafayette. Första kvällen hittade vi en bistro i kvarteret som vi efter det har besökt varje gång vi kommit till Paris - så också denna gång. Och vi äter alltid samma Salade du Sud-Ouest. Första gången visste vi inte riktigt vad vi åt - förutom en massa grönsaker, anka och gåslever innehöll salladen nämligen "gésiers". Så fransklärare jag var och så många franska matkurser jag hade hållit, hade jag ingen aning om vad de små köttchipsen var som vi serverades. Och kyparen var inte till speciellt stor hjälp annat än att han visste att det handlade om fågel. Men gott var det!

En annan av våra traditioner är att försöka hitta stans bästa Tarte Tatin - den berömda uppochnervända äppelkakan "uppfunnen" av Stéphanie Tatin på 1880-talet. Just nu tror jag faktiskt att vi har hittat den, och det precis mittemot vårt krypin vid Centre Pompidou! Den är gräddad i en portionsform stor som en större kaffekopp, är ca 5 cm hög och äpplena formligen smälter i munnen utan att för den skull kännas mosiga. Lustigt nog brukar jag själv sällan baka Tarte Tatin, kanske för att jag då inser hur mycket smör och socker äpplena har sugit i sig ... Här i alla fall ett recept från en fransk matblogg för den som är intresserad:

 http://www.lacuisinedenathalie.com/article-tarte-tatin-aux-pommes-recette-facile-la-cuisine-de-nathalie-91444087.html

Så småningom listade jag förresten ut att "gésiers" betyder stenkräva och det kan man nuförtiden köpa t.ex. i Hagnäs hall för en billig peng!

Publicerad 08.04.2012 kl. 10:30

Påsk i Paris 2

biträdande rektor Moa fortsätter:

Också i Paris dignar fönstren av chokladägg så här till påsk. Och inte bara ägg och påskharar utan också fiskar, får, sköldpaddor och kor - modell större, si så där 30-40 cm. Samtidigt pågår det en reklamkampanj i tv om vikten av att äta hälsosamt och röra på sig alla dagar. Det är slugt gjort: När en mat- eller godisreklam visas i tv syns en vit textremsa nederst i rutan med någon hälsosam uppmaning, t.ex. Kom ihåg att äta minst fem frukter eller grönsaker per dag/Undvik att äta för mycket fett, salt och socker/Rör på dig minst 30 minuter per dag! Åtföljd av uppmaningen att läsa mera på http://www.mangerbouger.fr/ Och där finns en massa intressant att läsa, både recept på hälsosam mat och tips för att röra på sig i vardagen. Man kan också gratis ladda ner en app (Bouger plus) som berättar hur mycket man rör på sig. Äntligen får jag veta hur många kilometer vi tillryggalägger varje dag till fots!

Publicerad 06.04.2012 kl. 11:19

Påsk i Paris

biträdande rektor Moa skriver:

Paris är och förblir min favoritstad. Det började under studietiden då jag interrailade - i stället för att försöka hinna med så många olika länder som möjligt under interrailmånaden stannade jag i Paris och gjorde utstickare till omgivningarna. Jag bodde på sjabbiga enstjärniga hotell i suspekta kvarter med wc i korridoren. Dusch fanns det sällan. På dagarna penetrerade jag staden till fots, ett arrondissement per dag, gata upp och gata ner, åt ost och baguette till lunch på någon parkbänk och skrev dagbok så att pennan glödde. Det var nog då grunden till mina känslor för Paris lades.

Och nu är vi här igen - sedan många år redan har Paris blivit ett måste också för min man. Nuförtiden brukar vi hyra en etta någonstans genom något av de otaliga företag som förmedlar lägenheter av olika storlek och prisklass för kortare eller längre sejourer - det är inte dyrare än att ta in på ett trestjärnigt hotell. Och det känns lite som att bo i Paris på riktigt när vi på morgonen går till bageriet mittemot och köper färska croissanter eller i ostbutiken diskuterar vilken ost som är lämpligt mogen att förtära genast. Fast egentligen köper vi sällan croissanter. Det finns så mycket annat gott att välja på. Svunnen är den tid då bagerierna i brödväg bjöd på vit baguette i parti och minut - nu utgör de bara en liten del av sortimentet som under de senaste tio åren har blivit allt mörkare. I morse åt vi t.ex. ett underbart valnötsbröd bakat på råg och vete.

Publicerad 05.04.2012 kl. 12:44

Arbismarknaden - några foton

byråsekreterare Jan skriver:

På fredag förra veckan ordnade vi Arbismarknaden för första gången, och då såg det ut såhär:

Borden dignade av fina föremål (i förgrunden packar Annika Linder fram bokbindningsmaterial).

Det hände sig att kunderna satt sig ner och började sticka, längst till vänster ser vi stickningsläraren Kaija Lindberg.

Det vackra vårljuset från fönstrena mot innergården lyste upp korridoren.

Eva Kyrklund presenterade sina Villa Ylle-produkter och passade på att göra färdig en nyckelring.

Textilläraren Peggy Danska sålde helt fantastiska föremål i lappteknik.

Marianne Thun-Ericsson sålde fina föremål för dockskåpet, hon håller kurs i att tillverka sådana just nu på Arbis.

Ana Maria Ramírez både sålde och förevisade hur man tillverkar smycken, hon har också en butik i Hagnäs saluhall.

Hannele Seppinen förevisade hur hon lär ut att man reparerar fönster på sina kurser.

Svenska kvinnoförbundet i Sörnäs samtalade med Alexandra Ramsay (på bilden) i Arbis bibliotek, och var snälla nog att dela ut sin historik gratis åt alla besökare.

"Ett sekel av kvinnoengagemang 1911–2011" kom i en egen liten väska och kan beställas här.

Lasse Liemola är expert på stadin slangi, här sjunger han.

Det gör för övrigt också Arbis sånglärare Petra Schauman på den här bilden, ackompanjerad av Emilie Adolfsson.

Publicerad 26.03.2012 kl. 14:34

Markisernas flykt

byråsekreterare Jan skriver:

Som bild på affischen för Arbismarknaden, som vi ordnar för första gången i år, på fredag 23.3 kl. 12-20, använde jag en bild gjord i ett gratisprogram för 3D-grafik (Blender) som jag laddade ner i början av januari och lärde mig använda med hjälp av en bruksanvisning jag hittade på nätet.

För skojs skull tog jag sen och animerade bilden av markiserna i skyn, och om du vill slösa 15 sekunder av ditt liv på det kan du trycka på play nedan:

Publicerad 16.03.2012 kl. 15:07

Sol och blåbärsmuffins

Biträdande rektor Moa skriver:

Jag vet att det låter banalt och alla världens bloggar är säkert fulla av samma konstaterande men det är LJUUUVLIGT när solen skiner! Jag bara inte kan annat än bli glad J Morgnar är inte min starka sida och fastän jag hur försöker lägga mig i tid på kvällen kan jag inte skryta med att jag är pigg och glad när väckarklockan börjar kvittra kl. 6.20. Men bara jag har kravlat mig ur sängen och fått eld under grötkastrullen ser jag plötsligt att solen håller på att gå upp. Det är LJUST ute! Och nu tänker du förstås: Då syns också all den smuts på fönster och skåpdörrar som vintermörkret dolt. Till all lycka hör jag till dem som bländas av solen och bara i undantagsfall ser smutsen... I stället blir jag inspirerad att baka blåbärsmazariner som jag hittat i en av de där stora matkedjornas tidningar under rubriken Kvinnodagsbakelser. Kvinnodagen hann våra bakelser aldrig uppleva – de försvann på nolltid. Testa!
Blåbärsmazariner
100 g smör
½ dl socker
1 ägg
3 ½ dl vetemjöl
 
Fyllning
50 g smör
1 dl socker
1 dl finmald mandel
2 ägg
½ dl vetemjöl
½ tsk bakpulver
 
4 dl blåbär
 
Rör smöret och sockret pösigt. Blanda i mjölet och bakpulvret.
Tillred fyllningen på samma sätt.
Klä muffinsformar med degen, fördela blåbären i formarna och klicka över mandelfyllningen. Grädda nertill i 200° ca 15 minuter.
Enligt receptet skulle det bli 12 muffins men jag har bara en muffinssilikonform med sex fördjupningar i, så för mig blev det bara sex...

Enligt det ursprungliga receptet i Birka skulle degen vila i olika omgångar i kylskåpet men sånt hinner inte jag med när solen skiner och resultatet blev ändå alldeles förträffligt. Själv droppade jag också i en halv droppe bittermandelolja i fyllningen – rekommenderas för den som har likadana smaklökar som jag!

 

Publicerad 06.03.2012 kl. 14:29

Långsamhetens lov

byråföreståndare Tua skriver:

Långa lata morgnar med Husis och hund i sängen innan kaffedoften lockar till uppstigning. Sen långpromenad med husse och hund och man är helt redo för en påtår med Radio Vega i bakgrunden. Inga måsten, bara egna val och vad blir det då? Jo, en bra bok, en ny stickning, baka litet, ringa försummade vänner och bara vara.

Otroligt skönt att knåda en matbrödsdeg och forma vackra bröd eller att rosta sin egen mysli medan förföriska dofter sprider sig från köket. Allt får ta den tid det tar och jag gör bara en sak i taget – och bara det jag känner för. Litet pälsvård och kloklippning och några orkidéer får omplantering men ny vitmossa. Och ett handskrivet brev till en kusin som sänt underbara gamla foton till mej. När skrev jag senast ett handskrivet brev?

Mina sammanlagt fyra semesterdagar känns som flera veckor och med god planering kan jag se fram emot en likadan långsam vecka om några veckor – ännu återstår fyra outtagna semesterdagar.

Ändå känns det bra att återgå till arbetet – eller kanske just därför?

Publicerad 27.02.2012 kl. 09:17

Fredagsjippo

biträdande rektor Moa skriver:

Peppe Öhman konstaterade i sin blogg att Arbis var fullt av folk på torsdag kväll. Så var det faktiskt även idag trots att fredagar brukar vara betydligt lugnare. Men just i dag ordnar Arbis och Åshöjdens grundskola ett gemensamt jippo, där skoleleverna har fått välja olika workshoppar att jobba i, allt från skrotverkstad till kinesiska och ryska. Det är en glädje att höra hur det sjuder av liv i hela huset.

Alster som skapades i skrotverkstaden under ledning av Arbis konstlärare Olof Kangas, från vänster:
Supersnigel, CK37, Skidare och i bakre radenR232.

Publicerad 17.02.2012 kl. 13:35

Lärarens rampfeber

meditationsläraren Jan skriver:

På lördag för nån vecka sen började vårens meditationskurs och som vanligt kände jag av lite nervositet före det. Det är lustigt hur nånting som gör en så harmonisk och avslappnad som meditation, ändå kan göra en nervös innan man ska börja dra kursen.

Jag har hört att nervositet är bra, att det gör en mer skärpt och visar att ens hjärna tar uppgiften framför en på allvar. Tacksamt nog brukar spänningen rinna av mig då jag öppnar munnen och börjar undervisa. Då försvinner oron att jag plötsligt sku ha glömt allt jag tänkte berätta eller att det låter jättedumt när jag berättar det. Tankar som antagligen är tänkta att få mig att dubbelkolla att jag säkert vet vad jag vill berätta och att det de facto inte låter jättedumt i åtminstone mina egna öron.

Det finns en bara en sak jag på riktigt kan oroa mig för inför kursstarten och det är att jag ska prata så snabbt så att ingen i den lite ekande gymnastiksalen uppfattar vad jag säger. Därför är min mantra före lektionen helt enkelt: ”kom ihåg att tala tillräckligt långsamt, kom ihåg att tala tillräckligt långsamt”. Och sen brukar det gå hur bra som helst.

Publicerad 14.02.2012 kl. 09:38

Idéstorm i en trött lördagshjärna!

Svenskläraren Annette skriver:

Väckarklockans gälla signaler väckte mig lördag morgon ur min mest ljuva veckoslutssömn och det var inte med blida ögon jag blickade fram emot den kommande fortbildningsdagen. Men när jag väl var på plats fick Maria Malin mig genast på andra tankar. Genom sitt engagemang och sin sakkunskap kring praktisk pedagogik skapade hon strukturer och ord för det som jag på sätt och vis vetat men inte kunnat sätta fingret på eller tappat bort någonstans på vägen.

Det är en njutning att lyssna på välförberedda och mångsidiga fortbildare som samtidigt stimulerar och tjusar sin publik och skapar en dialog med den. Så borde all undervisning vara!  Jag skrev så pennan glödde: tankeväckare, goda råd, tips och idéer samtidigt som nya idéer för pågående kurser bara ploppade upp!

Jag lyfter på hatten för människor som kan sätta igång en sådan idéstorm i en trött lördagshjärna!

Publicerad 30.01.2012 kl. 10:31

Ett omtalat smycke

Hantverkslärare Katja Kotikoski skriver:

Man kommer inte alltid att tänka på att i kreativiteten är det mycket frågan om mod. Mod att vara annorlunda och att tänka på ett sätt som man kanske inte är van vid. Också med hotet att bli avvisad. I konst är det trots allt accepterat och till och med en förutsättning att tänka utanför det konventionella sättet. Därför, när idén om pärlbandet föddes, var det allra viktigast, att i strävandet för det gemensamma målet, skulle alla ha friheten att presentera sin egen vision om ämnet. Efter egna kunskaper och smak föddes pärlorna långsamt en efter en och helheten som bildades av dessa unika alster, kan man bra hålla som symbolisk bevis om det, att olikhet och tolerans hör till de allra viktigaste värden i vår närmiljö. 

 

Halsbandet är en del av den ambulerande konst- och hantverksutställningen "Från stad till stad" som från Arbis åkte vidare till Wellamo-opisto i Lahtis.

Publicerad 24.01.2012 kl. 13:46

Biblioteksutställningen Tanten i tiden

bibliotekarien Ylva skriver:

Vad är en tant för dig? Är det en fryntlig och rund gumma som i Elsa Beskows sagor eller är det ett barskt fruntimmer som vet vad skåpet ska stå? Nästan alla har en uppfattning om vem tanten är och vad som betraktas som tantigt. För mig är tanten framförallt en kvinna som vägrar låta sig reduceras utan står upp för sig själv, sina åsikter och som dessutom besitter en stor dos civilkurage! Hon är rolig, tar för sig, vet sitt värde och sin plats utan att för den skull köra över andra. Inte alltid så bekväm för omgivningen - som gärna förminskar henne till en ”surkärring” (ett hemskt ord). Typiska tantegenskaper är integritet, självständighet och miljötänkande. Tanten är också sällskaplig, medveten, genomtänkt, noggrann, finurlig, omtänksam och en som inte ger sig i första taget. Det slår mig att Arbis faktiskt skulle kunna liknas vid en tant. .
På biblioteket har vi just nu en utställning som lyfter fram en rad kända tanter, till exempel Selma Lagerlöf, Fredrika Bremer, Magdalena Ribbing, Barbro Alving, Mary Poppins för att nämna några. Damer, herrar och allt däremellan – kom för bibban och titta på den. I Elin Eks Supertanten kan du läsa mer om tantegenskaper och olika tanter i tiden. Min egen favorittant är min farmor Gullan som i höstas fyllde 104 år. Då besökte hon Skansens Akvarium där hon fick hålla i sitt livs första krokodil. Nästa gång någon påpekar att mina broderade väggbonader och blommiga klänningar är ”lite tantiga” ska jag stolt svara ”Tack så mycket”.

Publicerad 20.01.2012 kl. 10:27

Unga konstnärer ställer ut i Stoa

Unga konstnärer ställer ut i Stoa. När lärarna förra veckan började fundera på nästa läsårs tema, var det någon som undrade om kursdeltagarna överhuvudtaget har lagt märke till det här årets tema närmiljön. På det kan jag nu svara: åtminstone de unga konstnärer som under hela hösten jobbade kring det här temat och nu ställer ut i Galleri Stoa i Östra centrum. Det är helt ljuvliga alster de har åstadkommit! Utställningen Österled är öppen fram till den 26 januari.

Konst-workshop för 7–12-åringar

Yasmin Ferrera
Lecas Espada
Julia Huovinen
Olivia Klippa
Daniela Michelsson
Jenny Myrberg
Moa Myrberg
Julia Nybom
Henny Parikka
Sara Potrykus
lärare: Hanna Uggla

Även om största delen av utställningen upptas av de ungas alster finns också några vuxenkurser representerade, här t.ex. alster från kursen Silversmide – från design till smycke med Nora Seeck.

 
 
 
Publicerad 18.01.2012 kl. 10:20

Finns det någon annan där ute som är otålig?

Gymnastikläraren Titti skriver:
 
Efter arbis julpaus är det då dags att börja jobba igen. Som arbislärare har man lyxen att vara ledig ett par veckor mellan terminerna. Själv hör jag till dem som behöver lite struktur i vardagen för att saker och ting ska bli gjorda. Ni vet det där med att när man inte har så mycket att uträtta så vill också det bli ogjort. Helt ologiskt! Nej, ordning och reda ska det vara! Nog vilat, dags att rucka på dygnsrytmen (inga sena nätter, lata morgnar eller tassande i pyjamas halva dagen) och sätta fart på kroppen. Jag hoppas jag delar dessa tankar med alla arbiselever som lika otåligt väntat på den här veckan och på att få sätta i gång på allvar.
Ha en bra start på det nya året och så ses vi i korridorerna (och i gympasalen).
 
 
Publicerad 09.01.2012 kl. 09:00

Personalen på Helsingfors arbis bloggar om livet på och utanför Arbis.

Senaste kommentarer

14.02, 12:28Lapptäcken på Arbis av Helena
14.11, 23:47Vart har kattmänniskan tagit vägen? av Dessis och Esskils matte (som också gillar hundar)
23.10, 19:47"Så otroligt vänligt!" av