Ledningsgruppen

Språkläraren Anna skriver: 
En plats i ledningsgruppen. Det låter fint och förpliktar. Jag tänker på stora företag och höga pampar, läderfåtöljer och tjock cigarrök. Rätt så fjärran från det jag sysslar med som pedagog .
Vad förväntas det av mig? Vad handlar det om?
Inför första mötet läser jag på och googlar fram sida efter sida på temat ”ledningsgrupp”. Ord och begrepp som ”vinnande lag”, ”beslutskraft”, ”effektivitet”, ”synergieffekter” flimrar förbi. Gäsp! 
Men plötsligt mitt i jargongen stöter jag på beskrivning som kunde gälla en undervisningssituation när inlärningen fungerar som bäst, dvs. när gruppen är ”överens om målet, motiverade, engagerade och trygga med varandra”. Det låter som ett välbekant ideal.
Så hur gick första mötet?
Den första insikten som drabbar mig är hur mycket som krävs, hur mycket arbete som ligger bakom, innan undervisningen når eleven i klassrummet. Att vi alla på Arbis i slutändan gemensamt strävar mot samma mål, dvs. att erbjuda bra undervisning. Alla finns vi till för kursdeltagarens bästa. För mig som lärare tror jag att det kommer att vara nog så nyttigt att tvingas höja blicken och se bortom det egna klassrummet. Jag är som lärare beroende av en massa viktiga stödfunktioner.
T.o.m. tekniska, byråkratiska finesser som Helsingfors stads nya ärendehanteringssystem (sic!) Ahjo, som upptog mer än halva mötet, är också det en viktig kugge i vårt maskineri.
Här en nyttig länk för den som vill veta mer om en ledningsgrupps uppgifter.
23.08.2011 kl. 14:08

Personaldag i det gröna

En arbismyra skriver:
Hör du till dem som förtvivlat försökte få kontakt med någon på Arbis i tisdags? Jag gissade nästan det. Här kommer förklaringen till varför ingen svarade:
Aj, du tycker inte att det förklarar så mycket? Okej då, det var så här: Hela den fastanställda personalen inledde höstterminen med en gemensam personaldag på Stansvik gård. (Om du inte känner till Stansvik, kan du kolla in den här länken. Invid Stansvik gård finns det för övrigt också en trevlig sommarrestaurang.)
Förutom administrativa personalfrågor fick vi oss också en dos Human Dynamics – ett redskap för att lättare förstå hur vi människor fungerar, lär och utvecklas. I bästa fall kan den kunskapen eliminera onödiga irritationsmoment i samarbetet och umgänget med andra. Och för lärarna kan den ge uppslag till hur undervisningen kan gestaltas så att den tillgodoser olika kursdeltagares behov.
Våra fantastiska (!) naturkollage utgjorde en liten del av den här introduktionen till Human Dynamics. Så nu vet du det!

 

 

19.08.2011 kl. 18:44

Jobb på dagen, semester på kvällen

meditationsläraren Jan skriver:

Som så många andra i vårt avlånga rike så är jag andra veckan på jobb (se fotot av kansliet i texten nedan) och den långa, sköna semestern är förbi. Jag läste en nyhet under sommaren som berätta att undersökningar har visat att effekten av semestern bara håller i sig en vecka in på jobbet. Därför drog man slutsatsen, att folk borde ta korta semestrar flera gånger under året.

Själv höll jag inte helt med om slutsatsen, eftersom jag tycker om känslan av att vara länge ledig, utan att tänka på hur det inverkar på jobbet efteråt. I år hade jag glädjen att ta fem veckor i sträck, och när jag mediterar varje dag märker jag hur hjärnan blir alltmer avslappnad för var vecka som går, och meditationen bara djupare och enklare att komma in i. Dehär djupa meditationsupplevelserna har jag glädje av fler än en vecka in på arbetsåret.

Men på vilka andra sätt kan vi komma kring den här en-veckas-regeln? Min svägerska hade en bra idé: hon berätta, att när hon återvänder från semestern ger hon sig attan på att varje kväll göra nåt somrigt, trots att det känns lite tröttsamt efter jobbet. Så jag provar nu samma sak: inte en kväll utan antingen en simtur, pynjande i trädgården (dräneringsrören ska bytas), en cykeltur i skogen eller fast en glassportion i solen (om det är soligt).

Hösten kommer nog sen av sig själv, så den behöver man inte vänta in.

 

10.08.2011 kl. 09:57

Rörelse i myrstacken

en arbismyra skriver:
Det börjar så småningom röra på sig i Arbis myrstack. Den här veckan har det redan krupit omkring ett dussin flitiga arbismyror i korridorerna – både nya och gamla. Här ser du t.ex. Annette, som går igenom vad det finns i skåpen. Hon har just inlett sin karriär på Arbis som planeringsansvarig lärare i svenska, norska och danska.
Liksom mången annan finländare kom jag tillbaka på jobb den 1 augusti. I slutet av semestern insåg jag att det ”hörde till” att vara smått panikslagen inför arbetsstarten. Alla undrade medlidsamt hur det kändes vid tanken på att börja jobba på nytt. Och visst var det lite trögt att stiga upp den första morgonen, FASTÄN jag hade övat mig genom att ställa väckarklockan att ringa en kvart tidigare varje dag under den sista semesterveckan. Men sen när jag traskade upp för backen till Arbis kände jag hur ett leende spred sig i mitt ansikte, inte minst när jag kom in genom dörren och både Lasse och Ari så glatt vinkade till mig från sitt vaktmästarkontor. Det kändes ROLIGT att vara tillbaka på jobb!
Att titta in i kansliet utlöste däremot ingen större eufori – allt huller om buller, ytterfönstren utbytta till mjölkvit plast och möblerna täckta av ett tjockt lager slipdamm. Men det blir nog säkert bra ...
05.08.2011 kl. 10:34

Varats olidliga lätthet

biträdande rektor Moa Thors skriver:

Titeln på Milan Kunderas bok från 1984 faller mig osökt i sinnet när jag drönar bort långa sköna semesterdagar. Men låt mig påpeka att det bara är rubriken jag associerar till! Arbis känns redan fjärran. Och det är naturligtvis det som är meningen med semestern. Som en stor del av det övriga Finland håller de flesta i Arbis personal semester i juli. Men trots det sover Arbis ingen törnrosasömn – under den folktomma perioden skuras det och bonas det så att allting är skinande rent när höstterminen tar vid. Sommaren är också den tid då större reparationer kan utföras i huset. Planen för den här sommaren är bl.a. att få en del fönster reparerade med hopp om att vi inte ska behöva frysa på samma sätt som vi gjorde senaste vinter. Juli betyder också att det blir några veckors paus med vårt bloggande men vi återkommer i augusti. Fram till dess kan du bekanta dig med vårt kursprogram på webben – den tryckta katalogen kommer i början av augusti. Vi ses!

05.07.2011 kl. 11:23

Sommargympa

gymnastikläraren Titti skriver:

Sommaren är här och det känns inte lockande att träna inomhus då solen skiner ute. Här får du några enkla övningar som du kan göra var som helst – på sommarstugan, bryggan, stranden eller hemma på egen gård.

Innan du börjar är det bra att göra en lätt uppvärmning genom knälyft och axelrullningar.

 Benövning

Stå med fötterna i höftbredd. Luta framåt genom att böja knäna, ta dig tillbaka till utgångspositionen. Stig turvis framåt med ena benet så att det bakre knät böjs mot marken. Skjut ifrån tillbaka. Upprepa 10-15 ggr.

Stabilitetsövning

Ligg på mage, luta på armbågar och tår. Lyft höfterna och dra naveln mot ryggraden så att du stöder ryggen med magmusklerna. Håll ryggen rak. För turvis ena handen ut mot sidan och tillbaka. Upprepa 5 ggr per sida.

Magövning

Ligg på rygg med armbågarna ut till sidan och knäna uppe mot magen. Vrid turvis ena armbågen mot motsatt knä medan du sträcker det andra benet snett uppåt. Upprepa 10-20 ggr.

Avsluta med några sköna töjningar.

Här töjer Jan sitt baklår genom att sträcka hälen uppåt. Jag töjer mitt framlår genom att dra hälen mot baken.

Nedan töjs både bröst- och bakmuskel.

16.06.2011 kl. 14:55

Kontraster

språkläraren Anna skriver:
 
Kanaler, konstmuséer, parker, fontäner, fem miljoner människor, bilar, avgaser…
 
Hur skall man beskriva Sankt Petersburg? Vackra, överdådiga fasader i det oändliga men också livet som finns bakom dem. Det vackra är lika vackert som det fula är fult. Mittemellan finns ingenting. Det är kontrasternas stad.  Bakom de utsmyckade palatsen och konsertsalarna är det grått och sunkigt. I de ”fallande balkongernas stadsdel”  där jag råkar bo har det pyttelilla badrummet ingen dörr.  - Men duscha för all del, säger min värdinna Olga, - vi tittar inte in!
 
12 förväntansfulla arbiselever och undertecknad tillbringande nyligen en intensiv vecka i metropolen runt hörnet. Språkstudier varvades med kultur och vardagsliv i de familjer vi bodde hos.
 
På något sätt är det alltid lika befriande att komma hit och se en annan verklighet och uppleva atmosfären -blandningen av en översvallande gästfrihet,  svart humor och ett lite småsurt armbågande. Också här finns liksom ingen gråzon mittemellan. Stora känslor i båda ändorna av skalan. Som livet självt.
 
 
 
 
 
09.06.2011 kl. 10:52

Den undersköna månaden maj

rektor Gunborg Gayer skriver:
De sista veckorna i maj sjuder ett medborgarinstitut av kreativitet. Den innehåller vilda tankar, pedagogisk flykt och ett utnyttjande av alla de kontakter utanför Arbis som en lärare har lyckats skapa under sitt yrkesliv. Ju närmare deadline med kursplaneringen man kommer, desto mer elektrifierad blir luften i huset. Kan man begripa den här kursbeskrivningen, har jag satt rätt rubrik, skall det vara fredag eller torsdag och i vilket rum, vem och vad kolliderar min kurs nu med?
För en utomstående kan det säkert kännas t.o.m. litet skrämmande att se de i normala fall sansade lärarna och den vänliga kanslipersonalen med röda kinder tala för eller mot något. Jag kommer att tänka på vad teaterchefen Asko Sarkola en gång sade på en fortbildning for ledare: ”Tacka f-n för kriser och konflikter! Utan dem sker ingen utveckling”. Det är på det kontot jag numera lägger de starka känslorna den här tiden på året. Men ett vårtecken är de.
Kontrasten till min morgonpromenad runt Tölöviken är stor. Där upplever jag varje morgon året om ett behagligt lugn (om inte något bygge pågår i knutarna eller Finlandiahuset spränger bort berg). Beroende på var jag möter vissa lika envist promenerande personer på väg till jobbet, vet jag om jag är tidig eller sen. En del av dem har jag hälsat på i många år.
Men framför allt upplever jag naturen. Tänk att i centrum av Helsingfors kunna uppleva flyttfåglarna! Allra först koltrasten som väl bara har varit tyst under vintern, sedan talgoxen, sedan småskraken, sedan de vitkindade gässen som inte har vett att vara litet mer diskreta och i går morse näktergalen. När svanarna kom minns jag inte längre, men de häckar år efter år på samma lilla ö i viken, trogna sitt rede och varandra. Citykaninerna lyser numera med sin frånvaro och det är ju tur, för då kan jag snart igen få se syrenerna blomma, bara häggen blommat ut och äppelträden och körsbärsträden. Det är verkligen synd om dem som lever i ett klimat utan årstidsväxlingar.
Stärkt av mina naturupplevelser kan jag bege mig in i myrstacken på Dagmarsgatan.
01.06.2011 kl. 11:25

Gränslandskap

musikläraren Anna skriver:
Gränslandskap
Varje vår går det på samma sätt. I början av april ser jag på de kala spretiga trädgrenarna, knyter kappan hårdare runt om mig i kylan och väntar som på solens uppgång att träden ska börja grönska och vinden bli varmare. Sen sker en sådan märkvärdig förvandling i ett så snabbt tempo att jag aldrig hinner med. På några dagar händer det och varje år retar det mig att jag inte varit mera uppmärksam på naturens trolleri. Plötsligt är landskapet totalt förändrat: björkarnas löv susar igen, narcisserna och krokusarna kom och gick för i år och fågelsången har blivit tjock och flerstämmig bland träden i parken. Restaurangernas terasser har öppnat och människor har bytt till småskor och äter glass på stan igen. Skillnaden är som natt och dag: en stegvis förvandlig från mörker till ljus har skett, men den fascinerande gryningen som jag ville fånga och beundra smög igen obemärkt förbi.
Andra saker sker igen så långsamt att det just på grund av det utdragna tempot blir svåra att bemästra. Ta inlärning som fenomen. Ett barn lär sig tala från att ha börjat med att peka och säga ”tä-tä!”. Och efter evigt läsande, knagglande och övande får pianisten äntligen flyt i musikstycket. Hur gick det egentligen till – vad hände? När skedde det? Det som hände gick så långsamt att man därför inte ville hinna med i farten. Om man tänker på Arbis hela verksamhet så bygger den ju också på att livslångt lärande är en fortlöpande process som aldrig blir fulländad. Nya kursprogram kommer varje år och med dem nya upplevelser, bekantskaper, färdigheter och ny kunskap för både lärare och elever.
Ingenting blir någonsin färdigt. Egentligen är det ju ganska trösterikt att det är så. Nya valser – nya chanser, liksom. Men nästa år tänker jag vara mera alert när det våras.
26.05.2011 kl. 13:39

Sommarvernissage

bildkonstläraren Hans-Peter skriver:

Strunta i väderleksprognoserna inför semestern och sikta på att göra ett besök i Ekenäs på biblioteket, där det vackra vintervädret fortfarande gäller eller förra sommarens värmebölja...

Jag vill, tillsammans med mina bildkonstlärarkolleger Kent Söderström och Mikko Damski bjuda in er till sommarvernissage på Ekenäs bibliotek tisdagen den 7 juni kl.17.00-18.50.

Vi gör landskap i akvarell och olja samt metallgrafik och träsnitt och platsrelaterade installationer. Välkomna på öppningen och senare under juni månad, men före den 29.6 då vi plockar ned utställningen på eftermiddagen.

Olyckligtvis håller biblioteket stängt under veckosluten i juni. Planera in ert besök i den nya staden Raseborg med sina historiska anor av riddarromantik en vardag i juni.

 

Vintrig akvarell, Sunnan 2 i Norra hamnen, Ekenäs

24.05.2011 kl. 11:31

Rikligt nära och fröjda på en gång

Alexandra, lärare i historia och samhälle skriver:
 
De flesta intellektuella jobb går ut på att noggrant samla in fakta och sedan systematisera dem. Resultatet kan vara en forskningsrapport, en tidningsartikel, ett nyhetsreportage eller en bok, för att hålla mig till exempel som jag har egen erfarenhet av .  Med tanke på det jag har för handen gör jag ett tillägg – att skapa utbildningsprogram. På Helsingfors arbis pågår ett intensivt arbete för att göra nästa års kursprogram.
 
Det bubblar och sjuder, kravlar och krälar och kryper av idéer och kursämnen och papperslappar under och ovanpå högar av böcker och tidningar. Vi skall samla dem alla, ordna och sortera, välja bort och forma om – tills vi träffar en ton som är varken tråkig eller lättsinnig, som passar elever och lärare och våra uppdragsgivare undervisningsministeriet och riksdagen. Det går som på räls, för vi har sjuttons bråttom. Vi har en månad tid på oss och cirka nya 700 kurser skall det bli under den tiden.
Det får inte förekomma ett stavfel, inte en dubbelbokning eller en felaktig titel i programmet. Minsta lilla fel kan föranleda en olycklig kedjereaktion, ett kaos där många springer om varandra för att hitta ett ledigt rum och i sin förvirring råskäller på vaktmästare, kanslister och ibland till och med på rektorn som alla är helt oskyldiga till att rum 23 förväxlats med 43, eller till att en titulärprofessor står som docent i programmet.
 
Lärarna stöds hela vägen av alla dem som gör ett tekniskt, praktiskt och konstnärligt arbete kring katalogen och dem som leder arbetet och dem som håller vakt och städar upp i huset. Vi är inte ensamma om annat än att tidigare än de andra få åka i väg på semester!
 
När slitet tar slut, i juni, väntar något gott. Arbis rektor Gumpa Gayer har bjudit oss alla hem till sig på lunch. Det är en tradition sedan länge på Arbis, har jag förstått, att rektorn öppnar sitt hem efter läsårets slut. Sådan öppenhet och omsorg minns man. Hon lever som arbislärare förväntas  lära - genom att nära och fröjda på en gång.
 
11.05.2011 kl. 10:32

Om att se på Tv-nytt i sitt anletes svett

meditationsläraren Jan skriver:
 
Jag var för en tid sen och provade ett nytt gym eftersom jag hade fått en fribiljett. Jag for till gymmet ifråga, och fick vänta vid incheckningsdisken bakom en dam som försökte säga upp sitt medlemskap. Det var inte lätt, eftersom receptionisten drog ut på det och gjorde sitt bästa för att kunden skulle få dåligt samvete (”aj, men trots att du har studierabatt är du ändå inte intresserad av att fortsätta?!”).
 
Sen gick jag och lyfte tyngder och allt var i sin ordning förutom att jag försökte använda en maskin bak-och-fram (jag märkte dock folks förvånade blickar och svängde på mig). Det som slog mig som lite märkligt var att det fanns stora tv:n på väggen, som visade nyheter. Förutom att musiken spelade på förstås. Så alla sinnen kunde man hålla upptagna (med olika saker), ögonen på tv:n, öronen på musiken, känseln på tränandet.
 
När jag studerade meditation hade jag perioder då jag övade på att fokusera mig helt och hållet på en enda sak. Det finns nog en poäng i det, att inte dela upp sinnet på en massa olika impulser. Man blir liksom mera inne i det man håller på med just då, kan lättare uppnå det som kallas för ”flow”, och då blir det roligare också att hålla på. Tack och lov tror jag aldrig att vi skaffar tv:n för att spela upp nyheterna på Arbis jumppakurser.
  
Det som berättelsen inte förtäljer var att jag nog fortsätter gå på stadens gym i Kisahalli istället.

 

04.05.2011 kl. 10:11

Vårtecken

skrivet av en arbismyra:     

    

Ett tydligt vårtecken är när det börjar röra på sig i myrstacken - så också i Arbismyrstacken. Och det trots att terminen just har tagit slut. Men rörelsen sker nu på andra plan än i klassrummen - dels går huvudlärarnas hjärnor för högtryck i planerandet av nästa läsårs kurser (Här!), dels har vår bloggrupp nu fattat beslutet att gå ut i etern med en egen blogg.

 

Det är inte en dag för tidigt. Redan för flera år sedan föreslog vår dåvarande huvudlärare i främmande språk, Carola, att vi skulle börja blogga. Men en del saker måste mogna – några tydligen längre än andra.

 

Det ligger kanske något i det där att vi kallas arbismyror; vi jobbar på i det tysta i vår egen stack, inte alltid med rasande fart men enträget och målmedvetet. Egentligen är det ganska typiskt för oss att vi inte nu går ut och slår på stortrumman med vår nya blogg utan föredrar att börja lite i smyg. Inte att undra på att den fria bildningen i Finland kallas för den tysta folkrörelsen. Visste du att nästan en miljon invånare i Finland går på kurs inom den fria bildningen?!? Och av dem ca 600 000 på något arbis eller medborgarinstitut.

 

Så småningom kommer det att dyka upp nya bloggare på den här sidan och både ämnena och språket som bloggarna skriver på kommer att variera. Personligen har jag tänkt krypa omkring i korridorerna och med jämna mellanrum rapportera vad som händer i kulisserna – ursäkta, i stacken menar jag förstås.

 

28.04.2011 kl. 11:04

Testing

Premiärinlägg.

Testar en länk till Arbis.

Och en bild.

27.04.2011 kl. 14:55

Personalen på Helsingfors arbis bloggar om livet på och utanför Arbis.

Senaste kommentarer

14.02, 12:28Lapptäcken på Arbis av Helena
14.11, 23:47Vart har kattmänniskan tagit vägen? av Dessis och Esskils matte (som också gillar hundar)
23.10, 19:47"Så otroligt vänligt!" av