Höjd pensionsålder tröttar ut och andra fördomar

Läraren i samhällsämnen, Alexandra, skriver:

Juhana Vartiainen, chef för Statens ekonomiska forskningsinstitut och känd förespråkare för höjd pensionsålder gästade arbis på tisdag, för en vecka sedan. Det var ”Kaffekoppen”, en bildad pratstund mitt på dagen, en av våra nyheter för i år. Vartiainen imponerade genom att vara öppen, kommunikativ och givmild med sin kunskap. Han raserade en fördom hos mig om att finska chefer är buttra, inåtvända och snorkigt tystlåtna.

Vad Vartianen sade, i en fast men inte avvisande ton, var att pensionsåldern i Finland måste höjas, om vi vill behålla den nordiska välfärdsmodellen. Den bygger nämligen på full sysselsättning, så långt detta bara är möjligt och på därmed följande skatteintäkter för staten.

Han talade om ”jobblinjen” som är en politik som bygger på att staten, med morot och piska, gör vad den kan för att folk skall jobbar på alla nivåer i samhället. Det gäller att se till att alla jobb, även de lägst betalda, är besatta, t.ex. med invandrare. Det handlar om en socialpolitik som inte gör det förmånligt för någon att finnas i ett arbetslöshetsregister. På sikt borde ingen heller vara ovillig att byta boningsort för att få ett jobb. Det handlar till syvende och sist också om att folk borde pensionera sig senare än vad de gör nu.

I Sverige, Norge och Danmark har man kommit längre än i Finland med detta, att upprätthålla tanken på att det är bra att alla jobbar så mycket och så effektivt som möjligt. Det är den vision industrisamhället på. En orsak till skillnaden mellan Sverige och Finland, i fråga om att framgångsrikt dyrka just denna form av rationalitet är, enligt Vartiainen, att i Sverige har politikerna i flera decennier lyssnat till och anlitat duktiga nationalekonomer medan i Finland sociologer och krigshistoriker fått tala, i den mån politikerna här överhuvudtaget har samarbetat med vetenskapsmän.

De som står i beråd att pensionera sig, nu och inom de närmaste tio åren, behöver dock inte arbeta längre än 6-12 månader över den ålder då de kan pensionera sig för att på ett märkbart sätt bidra till talkot för välfärdstaten. Där rök min fördom nummer två. Jag trodde, i likhet med de ungdomar på gatan, som intervjuades i HBL förra lördagen att det handlar om flera utmattande år.

En pensionerad eller avskedad arbetstagare betyder inte automatiskt att arbetsgivaren anställer någon annan i stället. Det är därför du och jag som har ett jobb bör nagla oss fast i arbetslivet, om vi får tro Vartiainen.

Johan Storgårds, timlärare på Arbis mm, som intervjuade Vartiainen och några i publiken styrde in diskussionen på värdefrågor. Den här gången fick vi främst en lärorik lektion i nationalekonomi. Juhana Vartiainens tankar om arbetskraften kan du fördjupa dig på följande länk där hans nyaste bok finns publicerad: http://www.ttt-saatio.fi/wp-content/uploads/2013/04/Vartiainen-muokattu-taitto.pdf

”Kaffekoppen” samlas nästa gång den 19 november och då kring ett helt annat ämne, nämligen att samla antikviteter. Vi ses 12.30 i rum 23.

 

PS. En kväll då jag undervisade i svenska fick kursdeltagarna, parvis, diskutera samhällskritiken i tecknade serier. Jag såg med en viss spänning fram emot rapporten från det par som bestod av en ung pakistanier och en äldre finsk herre. Skulle de alls finna en gemensam nämnare? Det visade sig att ingendera tyckte om att läsa serier. Båda läste hellre böcker och det fanns faktiskt många svenska författare som de delade ett intresse för, t.ex. Henning Mankell. Jag var rädd för att olika tro och hudfärg var ett hinder för att mötas i en diskussion och finna gemensamma intressen men så var det var ju inte.

 

Juhana Vartianen, van och tillgänglig föreläsare, tecknade glatt upp på svarta tavlan det som publiken inte annars förstod av resonemanget om ”jobblinjen”.

 

Publicerad 03.10.2013 kl. 12:27

Hemligt kär

Språkläraren Anna skriver:

Ända sedan jag hörde Roman Schatz första gången för ca femton år sedan på Arbis har jag varit lite hemligt kär i honom. Då talade han om kulturskillnader mellan Tyskland och Finland.  Jag minns att jag då var djupt imponerad av hans scennärvaro och förmåga att med hjälp av en sten få med publiken. Stenen gick runt bland ett tjugotal åhörare som i tur och ordning skulle hålla den och berätta vad den symboliserade för dem.
Flera böcker och ett antal TV-program senare var det i tisdags igen dags för kändisen Schatz på Arbis. För en full föreläsningssal underhöll han på tyska i en och en halv timme. Show är det rätta ordet.


Temat var i stort sett detsamma som senast och inget nytt egentligen; att medvetandegöra hur vår kultur påverkar vårt sätt att kommunicera.  Schatz utgick från antropologen Halls indelning i ”hög kontext kulturer” och ”låg kontext kulturer” . I en kultur med hög kontext ligger mycket av kommunikationen under ytan, mycket är underförstått och onödigt att säga eftersom det ändå framgår av sammanhanget. Man behöver inte så många ord till skillnad från i en kultur med låg kontext där det typiska är att man förklarar och beskriver detaljerat. Ett tacksamt ämne och Schatz kan sin sak och kryddar gärna med dråpliga exempel och (för) mycket under bältet humor. Igenkänningsfaktorn är hög och skratten är många. Och det jag gillar mest är hans sätt att provocera.


Efter tjugosju år i Finland som ”mamu” (maahanmuuttaja,( sv. invandrare)) har han förstås gjort sina reflektioner och känner oss finländare väl.
- Är den här platsen ledig? (Onko tämä paikka vapaa?), frågar finnen på kaféet.                             
- Är den här platsen upptagen? (Est-ce que cette place est occupée?), frågar fransmannen i motsvarande situation.
Och det är klart att det då kan bli missförstånd när dessa två möts och finnen, som inte riktigt uppfattat det sista snabbt uttalade ordet på franska, svarar ja.

Att Finland har förändrats sedan 1986 då Schatz flyttade hit står också klart. Då fanns de 16 000 utlänningar i landet.  I dag är situationen en annan och Schatz tycker att vi så småningom borde börja inse att man inte kan dra alla invandrare över en kam. – De är en heterogen grupp som inte har något annat gemensamt än att de flyttat till Finland, från olika delar av världen.

 

Roman Schatz på Arbis 17.9.2013. Foto: Ylva Larsdotter
 

Publicerad 19.09.2013 kl. 11:34

Om toaletter och marknadsföring

Biträdande rektor Moa Thors skriver:

På förmiddagen varumärkesdiskussion (läs Jennys blogg om ”brand”), på eftermiddagen marknadsföring, närmare bestämt "kul och ful" sådan. Rubriken tilltalade mig, den kittlade min nyfikenhet. Och jag blev inte besviken. Maria Österåker fångade min uppmärksamhet från första stund.

En av hennes kungstankar var att allt som vi gör på ett eller annat sätt är marknadsföring; så kan t.ex. en välstädad toalett ha ett ännu större marknadsföringsvärde än en stort uppslagen reklamkampanj.

Jag log för mig själv, för bara några dagar tidigare hade min man berättat om en sååå trevlig bowlinghall, som han av en händelse hade stött på i Pargas. Tror du att han hade bowlat där? Nej, han hade besökt toaletten! Och han var alldeles euforisk över de skinande vita kakelväggarna, den fräscha doften av rengöringsmedel, glasväggen som skiljde själva wc:n från det övriga rummet, den vita frottéhandduken som hängde bredvid lavoaren och den oändliga raden av prydligt ihoprullade handdukar i hyllan bakom ryggen. Detta ledde till att han föreslog att vi skulle återuppta vår gemensamma bowlinghobby, som vi idkat exakt en gång för 15 år sedan, så det är kanske aningen överdrivet att tala om "återuppta". Men det intressanta i sammanhanget var alltså hur en verklig biprodukt hade fått honom att tända på själva verksamheten. Precis som Maria Österåker påstod att det funkar!

Månne det är någon som tänker på Arbis som stället med de välstädade toaletterna...?

Publicerad 04.09.2013 kl. 18:22

Arbis ”brand” – hur ser det ut?

Språkläraren Jenny Kajanus skriver:

Stockmann, Alepa, Nokia, Coca-Cola… visst finns det varumärken som väcker omedelbara associationer.  I förrgår samlades Arbis personal tillsammans med representanter från andra nyländska arbetar- och medborgarinstitut för att fundera över hur branding kan se ut inom den kommunala sektorn.


Suck, tänkte jag först. Kan inte gamla hederliga Arbis få vara i fred för det säljtänk som råder överallt i dagens värld? Måste också vi vara kommersiella och mediasexiga? Men efter att ha lyssnat en stund mjuknade jag lite. Det var ungefär när ordet värderingar nämndes för åttonde gången. Jag är nämligen speciellt förtjust i Arbis värderingar, som länge fanns uppe på väggen i lärarrummet så att man såg dem varje gång man gick efter sin deltagarlista. Kursdeltagaren i fokus. Kunskap som egenvärde. Flexibilitet. Fördomsfrihet. En levande och korrekt svenska. Mångfald. Hållbar utveckling.
 

Ett brand bör för att vara trovärdigt stå stadigt i företagets värdegrund, och Arbis värderingar påminner mig om att jag har en arbetsplats där jag kan andas, där människor med olika bakgrund och kunnande bidrar till en öppen och inspirerande gemenskap. I en korridor doftar det kanske gott av vietnamesisk mat. På något annat håll i huset designar man smycken eller twittrar på tyska. Någon går en nybörjarkurs i rumänska. En annan deltar i seniordrama eller Bodywise.


Hela denna mångfald av människor och sinnesintryck smälter på något sätt samman i mitt huvud och blir till en sorts sinnebild eller ”brand”. Det är vad jag tänker på när jag hör ordet Arbis. Vad tänker ni på?
 

Publicerad 29.08.2013 kl. 08:56

Stort intresse för Arbis språkkurser!

Invadrarkoordinatorn Ann-Jolin Grüne skriver:
Anmälningarna till Helsingfors arbis språkkurser började på måndagen (19.8.2013). Intresset för Arbis språkkurser har det här året ökat.  Efter ett dygn hade 929 enskilda personer anmält sig till en språkkurs (ej inberäknat svenska som främmande språk). Förra året var samma siffra 875 personer. Intresset för att lära sig svenska som främmande språk verkar också ha ökat. Efter ett dygn hade 228 personer anmält sig till en kurs i svenska. Ifjol var samma siffra 177 personer. Det här är en ökning på 22 %.


Arbis integrationsprogram på svenska, SFI Arbis, blev fullsatt samma dag som anmälningarna öppnades. I skrivande stund (21.8) har vi 18 anmälda till kursen varav sex är i kö. Vi försöker vårt bästa att alla som anmält sig tas in. SFI Arbis är nämligen den enda kursen i svenska i huvudstadsregionen som motsvarar Arbets- och näringsbyråns kriterier för en arbetskraftspolitisk språkkurs. Därför ser vi att vi har ett extra stort ansvar att försöka ge dem som vill lära sig svenska en chans att göra det. Om du har bekanta eller närstående som vill lära sig svenska är det alltså inte för sent för dem att anmäla sitt intresse för kursen!


Vår kurs Swedish for Parents har för tillfället sex anmälda. Det är en kurs i svenska för föräldrar som är föräldra- eller vårdnadslediga och som har ett annat modersmål än svenska eller finska. Föräldrarna läser svenska medan en barnvakt tar hand om barnen. Vår musiklärare Anna Weber-Länsman sjunger med barnen en gång per vecka. Till den här kursen ryms ännu några med.


Tipsa era nära och kära om Arbis kurser. Kanske en kurs i svenska ändå skulle kännas bra?
 

Välkommen till Arbis!

 


SFI Arbis är en språkkurs som byggs upp av regelrätt språkundervisning i svenska (läsa, skriva, höra, prata), en kurs i Finlands historia och samhälle på svenska, yrkes- och studievägledning, en konversationskurs i svenska och en kurs i finska. Programmet omfattar 20h/vecka och börjar den nionde september till den 28:e maj 2014. I kursen ingår en sex veckor lång arbetslivsperiod i slutet av kursen. Vi samarbetar med Luckan i handledningen av kursdeltagarna.

 

Publicerad 22.08.2013 kl. 13:25

Anmälningsstarten

Rektor Gunborg Gayer skriver:
Huset pirrar av förväntningar när anmälningsdatumet 15 augusti närmar sig. Sen kommer den intensiva första anmälningsdagen då jag kring kl. 8 närmar mig huset i regn och rusk och ser de första förväntansfulla tidigt uppstigna blivande kursdeltagarna kura under regnskyddet. Lättnaden sprider sig i ansiktena när de blir insläppta. Snart kommer vaktmästaren och erbjuder dem kölappar så att de sedan ska kunna anmäla sig i datasalen.

Största delen av anmälningarna sker i dag över webben. I år har det visat sig att det är så många som vill anmäla sig över webben att vårt system inte riktigt håller för trycket. Konsekvensen är att det i stället blir fler telefonsamtal till kansliet och en del missnöje bland de blivande kursdeltagarna.

Vi hoppas ju att det nya kurshanteringsprogrammet som vi ska ta i bruk inför nästa läsårsstart ska klara av ett större tryck. Den tid vi sparar på att så många som möjligt anmäler sig på webben kan vi använda på att kontakta dem som sitter i kö till en kurs eller till att ge service åt de allt fler invandrare som kommer över tröskeln eller till att skapa nya kurser i stället för dem som inte fick tillräckligt med anmälningar. Och dessutom är det ju faktiskt väldigt bekvämt att anmäla sig över webben – om den funkar!

Det är sedan varje år lika spännande att kolla upp antalet anmälningar till kurserna. Blev det fler anmälningar i år till språken, hur gick det med kursen i fiolbygge, varför fylldes konsertkursen på åtta minuter i år när det var sååå svårt att få den att börja för något år sedan? Att analysera varför det har gått si eller så är viktigt och ger oss möjlighet till reflektion och eftertanke. Det ger oss också en bas för fortsatt pedagogiskt utvecklingsarbete.

Idag efter den fjärde kursanmälningsdagen är det fortfarande en intensiv känsla inne på kansliet. Telefonerna går heta och personalens röster blir alltmer hesa. Men det är kärt nöje. Många anmälningar och fulla kurser är bara ett tecken på att vi har pejlat helsingforsbornas kursbehov rätt. Det ger tillfredsställelse i arbetet för oss alla.

 

 

Publicerad 20.08.2013 kl. 15:10

Releasefesten

Bibliotekarien Ylva skriver:
Den pinfärska antologin Skärvor Antologi är en imponerande och alldeles underbar samling litterära guldkorn skrivna av deltagarna i arbiskurserna i kreativt skrivande vid Helsingfors Arbis och Åbo Arbis. Tisdagen 14.5 firades den med bubbel och skratt på bibban.
 

Mirjam Ekelund läser ur sitt bidrag Lejonmannen


De medverkande läste ur sina texter och tillsammans med lärarna Jolin Slotte och Mia Franck och publiken skålade vi för boken. Som det står i förordet  så sträcker sig texterna ”utanför det rum de i vanliga fall brukar befinna sig i. Och det är väl så man ska göra, för en viktig del av att skriva är att bli läst. Att röra sig i scenrummet och utanför kursrummet”. Det hoppas jag verkligen att den här boken gör. Som min kollega Annika så fint uttryckte det ”Det är en perfekt pendlarbok”. Om du vill ha ett eget exemplar av boken finns den att hämta på bibban.

Deltagarna i Kreativt skrivande vid Helsingfors och Åbo Arbis
Publicerad 17.05.2013 kl. 08:55

Vårens färglek

Bilderna är tagna av Maria Lindh.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Publicerad 13.05.2013 kl. 14:44

Pendlarfröjder

Språkläraren Anna skriver:

En fördel med att bo på landet och jobba i stan är att man får åka tåg. Och det här är inte ironiskt menat. Allt som oftast, speciellt nu då VR en längre tid hållit tidtabellerna, är de två timmarna dagligen på IC-tåget en vilsam stund. Ibland den enda egna tid jag har under dagen. Tid för tankar – en mental transportsträcka till och från jobbet.Nya mänskor lär man känna. Ibland dricker vi kaffe och snarvlar bort en stund. Att jobba går också bra och respekteras av de flesta medresenärer. Men inte av alla – ibland spårar det ur (sic!).

Här om dagen såg jag igen fram emot en skön hemfärd. Istället får jag ta del av en lokal småkändis högljudda telefonsamtal som ekar ut i hela vagnen. Äktenskapsproblem, bostadsköp och uppfostringsdilemman redogörs i detalj. Allt tutas ut, namn nämns. Ingen finkänslighet här inte.

Jag sjunker allt längre ner i sätet. Det här vill jag INTE höra, men jag kommer inte undan. Och hur ska jag komma ut ur tåget utan att behöva hälsa och se personen i ögonen?

Det märkliga är ju nämligen att det är jag som tycker att det är småpinsamt, medan det är hen som borde tycka det är superpinsamt. Jag kurar ihop mig och när vi närmar oss vår slutstation smyger jag iväg några vagnar längre fram. Vilken pärs!


 

Publicerad 25.04.2013 kl. 13:24

I dag firar vi Bokens och rosens dag!

Dagen till ära visar Sven Seger, timlärare på Arbis, finesser kring bokbinderikonsten i TV-programmet "Min Morgon"

Inlägget börjar vi 32:30
http://areena.yle.fi/tv/1867594

Publicerad 23.04.2013 kl. 10:24

BUU-Klubben: Mus i vårt hus!

I inslaget "Min Kompis" går Nemo och Edvin på keramikkurs på Arbis. Lärare för kursen är Arbis bildkonstlärare Hans-Peter Holmstén

Inslaget börjar vid 12:30. 

http://arenan.yle.fi/tv/1857187

Publicerad 18.04.2013 kl. 14:30

Terminsslutvård

Alexandra, läraren i samhälle och historia, skriver:

Arbis har två terminer, en höst- och en vårtermin om 13 veckor var. De är intensiva de där veckorna, för alla lärarna och den övriga personalen. Det blir en hel del övertidsarbete för oss alla, andra tider på året blir det ibland tvärtom, då kan man gå hem redan efter kortare arbetsdag och man kan gå lägga sig i tid.

När terminen är över är personalen ordentligt trött. Det här kan bero på att en termin är som ett projekt. Den är något man helhjärtat ger sig in i, för en viss tid. När tiden tar slut inträder ofrånkomligt en känsla av tomhet - och lättnad.

Veckorna före terminen tar slut grips jag som lärare av ångest och ställer mig många frågor. ”Har jag nu lärt kursdeltagarna det som jag skulle lära dem? Kommer de att klara sig ute i stora vida världen?”. Se på bilden med två män. De är Rodrigo från Brasilien och Anthony från New York. Skall de kunna fira valborg med den vägkost jag gett dem? På svarta tavlan bakom dem står det ”glada vappen”, ”hauskaa vappua”, och ”struvor, det är ungefär det som kallas churro på spanska”. Vi har talat om mycket annat också men jag får kanske aldrig veta vad de verkligen mindes efteråt. ”Hur skall det som kursdeltagarna lärt sig leva vidare?”, frågar jag mig. Se på bilderna med sjungande barn. Barnen är ryska Diana och Robert med skotsk pappa och finsk mamma. De har sjungit svenska barnvisor med musikläraren Emilie Adolfsson i två terminer, i Mamma-Pappa-Barn gruppen som jag sköter om. Föräldrarna som studerar svenska är med bara ibland.”Pappas lilla kråka, mammas lilla kråka vem sjunger just den visan som de så tycker om med dem nu?”
”Slätforskarna, om det är något de inte förstått eller missförstått, kommer de då att skylla på mig, med rätta kanske? ”. Jag bävar.

Jag tror att det också händer något med kursdeltagarna när terminen närmar sig sitt slut. Under de sista timmarna får jag ofta mer frågor än annars och det finns äkta skratt och ve-mod i luften. Borde man mötas tidigare? Vad kan jag göra för den relationen? Se mera, ge mindre tror jag. Skapa dialog genom att lyssna, menar jag.

Ja, och så minnas att det är bra skönt när något tar slut också. Då kan man för det mesta börja på något nytt med nya lösgjorda krafter. Ingenting blir ju någonsin färdigt.

Att höja ett glas hör till ett gott slut på ett tal, ett projekt. Jag har hörde några korkar som smällde av på en lektion i måndags och i dag på fredag har en inom personalen bjudit hem alla arbismyror till sig. Terminsslutvård kunde det kallas och det är aldrig fel att se sina medmänniskor.

 

 

 

 

Publicerad 12.04.2013 kl. 14:56

VÅR!

Ann-Jolin Grüne, projektledare för Delaktig i Finland, skriver:

Äntligen är det april! Vintern kommer att förlora slaget!

April betyder också att det är tre månader kvar tills projektet Delaktig i Finland i huvudstadsregionen tar slut, vilket gör att när jag återkommer till arbetet efter påsken sker det med uppkavlade ärmar. Därför blir det här främst en rapport om kommande evenemang för den som är intresserad av integrationsfrågor.

En hel del pågår ännu i projektet. För tillfället utförs två kartläggningar av svenskspråkiga arbetsplatser i huvudstadsregionen. Den ena utför Luckan och den andra gör FS kompetenscentret. Utvecklingen av en webbsida som beskriver integration på svenska i Finland pågår som bäst, ett slutseminarium planeras för de svenska delaktig-projekten, en slutrapport ska skrivas och därutöver sker också en hel del på nationell nivå inom Delaktig-projekten. Den 18.4 planeras ett stort integrationsforum i Mässhallen som heter Kotoforum. I forumet presenteras resultat från alla Delaktig-projekten i Finland samt från Arbets- och näringsministeriets andra projektfamilj Alpo. På evenemanget presenteras nya idéer, handlingsmodeller och konkreta produkter för att utveckla de integrationsfrämjande tjänsterna och utbildningen för invandrare. Integrationsforumet är öppet kl. 10.00–15.30 och är gratis. Den som är intresserad av att delta bör anmäla sig före den 10.4 på adressen www.tem.fi/kotoforum.

I juni ordnar de svenska Delaktig i Finland- projekten sitt slutseminarium på Hanaholmen. Datumet måste ännu bekräftas. Vi planerar att ordna en förmiddag där vi presenterar våra resultat från projekten och en eftermiddag där vi diskuterar migration i Norden och hoppas kunna bolla med tankar om vilken nytta kan Finland ha av att erbjuda integration också på svenska. Det här seminariet kommer att vara öppet för alla och meddelas på Arbis hemsidor så fort datumet är fastlaget.

Utöver de här intressanta seminarierna dyker det upp i min e-post hela tiden en hel del grymt intressanta seminarier. Till exempel ordnar Lapin yliopisto nästa vecka seminariet ’Labour Mobility in the European North’ och i september ordnas konferansen www.metropolis2013.fi som verkar helt otroligt intressant… för den som har råd.
Publicerad 04.04.2013 kl. 09:54

En arbismyras reträtt

Byföreståndaren Tua skriver:
Aldrig trodde jag att min avskedsfest efter 43 år på Arbis skulle bli en sån varm och trevlig tillställning. Jag hade kanske ställt in mej på ett ledsamt farväl, ett oåterkalleligt slut med vemod och tårar. Men mina underbara arbetskamrater hade igen i sann arbisanda gjort mottagningen till en fest jag sent skall glömma. Varma uppriktiga tal varvat med oförglömlig sång av Emilie, underbara genomtänkta gåvor och som pricken på i blev jag utnämnd till Arbis hedersmyra nr 1 och fick ett specialdesignat smycke (en myra klättrande på Arbis fasad) fäst runt min hals. Ni är oslagbara! Och allt detta i sällskap med en liten del av alla de människor som varit viktiga för mej under de gångna åren - ni är många! Både bland den fastanställda personalen, timlärarna och inte minst kursdeltagarna. Utan er är Arbis ett tomt skal, det är ni som gör Arbis till den underbara oas den är. Varmt tack till er alla! Nu har jag äntligen tid att delta i verksamheten på riktigt – som kursdeltagare. Vi ses!


Tua
Arbis hedersmyra nr 1

På bilden (stående från vänster): tidigare rektorerna Ellinor Gube och Märta Tikkanen, (sittande från vänster) nuvarande rektor Gunborg Gayer och hedersmyran Tua Sederlöf.

Publicerad 02.04.2013 kl. 14:55

Favoriter i bokhyllan

Bibliotekarien Ylva skriver:

Ta en titt i bibliotekets vitrin vid caféet. Så här inför påsken - som förhoppningsvis bjuder på många angenäma lässtunder i vårsolen - har biblioteket återupptagit den trevliga serien ”Favoriter i bokhyllan”. Där delar Arbis personal och elever med sig av sina favoritböcker och berättar om sina läs(o)vanor.  Först ut är Anna Långstedt-Jungar, planeringsansvarig lärare i främmande språk. Hon undervisar i ryska och tyska. Helst läser hon ostört om starka människoöden.

Annas fem bästa böcker:

Chimamanda Ngozi Adichie: En halv gul sol

Knud Romer: Den som blinkar är rädd för döden

Michail Bulgakov: Mästaren och Margarita

Sven Olov Karlsson: Italienaren

Tjingiz Ajtmatov: Den vita ångbåten
 

Vill du läsa någon av Annas boktips? Kom upp till bibban så hjälper vi dig.

Angenäma lässtunder i vårsolen!

Foto: Ylva Larsdotter

Publicerad 28.03.2013 kl. 09:26

Personalen på Helsingfors arbis bloggar om livet på och utanför Arbis.

Senaste kommentarer

14.02, 12:28Lapptäcken på Arbis av Helena
14.11, 23:47Vart har kattmänniskan tagit vägen? av Dessis och Esskils matte (som också gillar hundar)
23.10, 19:47"Så otroligt vänligt!" av