Tankar om kursplanering

Språkläraren Heidi skriver:

Vårterminen på Arbis närmar sig småningom sitt slut och kursplaneringen inför läsåret 2013–2014 börjar på allvar i mitten av april. Men redan nu är det aktuellt att planera föreläsningarna för nästa läsår och många föreläsningar om olika ämnen har fastspikats. I arbetet ingår att komma överens om dagar och tider för föreläsningar samt vem som kommer och föreläser i 90 minuters tid och om vilket ämne.

Även du kan påverka innehållet i kursutbudet på Helsingfors Arbis! Det finns blädderblock nere i bottenvåningen på Arbis, och du kan skriva om dina kursförslag på blädderblocket. Familjen kommer att utgöra ett viktigt tema på Arbis även under nästa läsår. I praktiken betyder det bl.a. det att vi kommer att ordna kurser som föräldrar och barn kan gå gemensamt på i t.ex. matlagning, musik, konst och språk. Även kortkurser under några veckoslut kommer att planeras för föräldrar och barn i några av våra ämnen.

Det intressantaste med kursplaneringen är att man får förverkliga timlärarnas och sina egna briljanta idéer och i någon mån också vara kreativ. Själv är jag ansvarig för planeringen av kurser i engelska, estniska, finska och utlokaliserad svenska, d.v.s. beställningskurser i svenska som hålls i stadens olika verk. För tillfället funderar jag bl.a. på om jag kunde ordna en flerformskurs i något av mina ansvarsspråk under nästa läsår. För det första bör jag hitta en lämplig lärare som förutom den sedvanliga klassundervisningen kan använda Facebook som tillägg i undervisningen och skriva t.ex. bloggar om givna ämnen tillsammans med kursdeltagarna på en kurs. Användning av sociala medier i språkundervisningen är utan vidare dagens melodi. Frågan är dock hur man kan utnyttja sociala medier i undervisningen så att det ger mervärde och är pedagogiskt väl genomtänkt. Man kan t.ex. inte bilda diskussionsgrupper på Facebook bara för att det är kutym att göra så.

I samband med kursplaneringen gäller det också att komma överens om kursernas mål och innehåll och att framförallt komma på en lockande rubrik och en ändamålsenlig kursbeskrivning som inte får vara för lång. Målgruppen och de tilltänkta kursdeltagarnas förhandskunskaper om kursen och ämnet i fråga ska man också ta hänsyn till när man planerar en helt ny kurs. I språken är det viktigt att dessutom nämna om vilken nivå kursen i fråga har så att deltagarna vet på förhand vad de förutsätts behärska för att kunna delta framgångsrikt i kursen. Enligt min egen erfarenhet är det nödvändigt att informera i synnerhet på nybörjarkurser i språk om att kurserna är avsedda för totala nybörjare, eftersom det är ofördelaktigt för längre hunna kursdeltagare att gå på kurser som innehåller delområden de redan känner till i ett språk.
Planeringen av kurser för nästa läsår har också för min del börjat genom att ha möten med lärare och diskutera vilka av de gamla kurserna som kan fortsätta och vilka nya kurser vi kan/kunde sätta in i kursprogrammet för nästa läsår bl.a. med tanke på vad som är aktuellt i samhället. Jag tar därför gärna emot tips till nya kurser tills slutet av april!

Publicerad 18.03.2013 kl. 11:56

Nyttan av ett svenskspråkigt integrationsspår?

Ann-Jolin Grüne, Projektledare för Delaktig i Finland i huvudstadsregionen, skriver:

Delaktig i Finland i huvudstadsregionen, som Arbis är huvudman för, utvecklar integrationsvägar på svenska i huvudstadsregionen.  När man arbetar med integrationsfrågor ställs man ofta inför grundfrågor i samhället. Varför ser samhället ut som det gör, hur förklarar man det och hur borde det utvecklas? Migrationen kommer att öka i framtiden och vi behöver fungerande lösningar. Är Finlands tvåspråkighet en ”fungerande” lösning?  Hur ser framtiden ut för svenskan i Finland?

Enligt statistiken på Nordiska ministerrådets sidor förutspår man att femtio procent av Finlands befolkning kommer att vara över 65 år gammal år 2030. Migrationen väntas öka i framtiden. Vi har alltså ett behov av en smidig integrationsstruktur för att kunna åtgärda vårt behov av arbetskraft och trenden av ökande rörlighet i världen. Är tvåspråkighet en smidig lösning? Hur motiverar vi den i integrationssammanhang och varför ska vi belasta vår ekonomi med att satsa på tvåspråkiga lösningar? Eller är vår tvåspråkighet en möjlighet att locka kompetent arbetskraft? Kan vi spara resurser genom att anpassa integrationsspåret efter de behov de invandrare har som kan lite svenska, kan t.ex.  tyska eller lever i en finlandssvensk familj? 

I Delaktig har vi tillsammans med Magma finansierat utredningen Via svenska som hittas på Magmas hemsidor. Där har Karin Creutz och Mika Helander analyserat statistik, en enkätundersökning som gjordes och gjort flera djupintervjuer med personer som integrerats på svenska. Vi vet att de vanligaste orsakerna till att välja att integreras på svenska är att ens partner är finlandssvensk, att man integrerats först i svenskspråkiga Österbotten eller att man upplever svenska som mycket lättare att lära sig. En till grupp är de som integrerats i ett annat nordiskt land först. Den sistnämnda gruppen har kittlat min fantasi och fått mig att fundera på hur invandringen ser ut från ett nordiskt perspektiv.  Hur många invandrar till Norden, varifrån och på vilka grunder och hur mycket rör de sig mellan de olika nordiska länderna? Är det så att det finns en ”ny nordisk gemenskap”?  Hur mycket rör sig t.ex. somalier, irakier och kosovoalbaner mellan de nordiska länderna? Hur mycket familj och släktingar har de utspridda i Norden? Hur ofta hittar de en partner med samma bakgrund men som bor i ett annat nordiskt land? Och motiverar denna rörlighet att det finns ett svenskspråkigt integrationsspår i huvudstadsregionen och i Finland?

Men finns det andra fördelar med att Finland kan erbjuda integrationsmöjligheter på svenska?

Enligt Nordiska ministerrådets information om befolkningen i Norden ser invandringen ut så här: Norden har för tillfället c. 25 miljoner invånare. Befolkningen i Norden har ökat sedan 1990 med 2,6 miljoner invånare och beräknas öka de kommande fyrtio åren med c. 5 miljoner personer. Ökningen består av längre livslängd, relativt hög nativitet och invandring. Idag utgör invandrare 13 % av befolkningen i Sverige, 8 % i Norge och Danmark och i Finland 4 %. I framtiden kommer andelen att öka. Länderna i EU är varandras rivaler när det gäller att locka arbetskraft. Det gäller att ha smidiga integrationslagar och effektiva integrationsvägar för att klara sig i den globala jakten på arbetskraft. Kan det svenska språket i Finland sänka tröskeln för invandrare att välja Finland framom ett annat europeiskt land om Finland utöver det kan erbjuda smidiga integrationslösningar? Kan vi locka attraktiv arbetskraft från de övriga nordiska länderna som de har rekryterat?

Jag deltog i Nordiska ministerrådets seminarium om migration i Norden och Baltikum förra veckan. Där diskuterades förmågan att locka attraktiv arbetskraft till respektive länder. Man måste ändå vara noggrann att inte inför den stundande demografiska bomben stirra sig blind på hur man lockar och integrerar de så att säga ”Bold and the Beautiful” . Det måste finnas integrationsspår för en bredare skara än endast de högt utbildade. Det finns en risk att i jakten av angenäma arbetstagare som tillför vår ekonomi skattemedel och ökar vår konkurrenskraft att vi förlorar en del av vår nordiska tradition av en humanistisk världssyn. Integration av invandrare skall inte endast vara för vår egen nytta utan också utav medmänsklighet.  Risken finns att invandrare förutsätts vara supermänniskor medan endast vi infödda tillåts vara mänskor i sin helhet.

Publicerad 12.03.2013 kl. 09:44

Moominland Tales: The Life of Tove Jansson

BBC har gjort en dokumentär om Tove Jansson, "Moominland Tales: The Life of Tove Jansson".

27 minuter in i filmen berättar Ari Mäkinen, ”Caretaker of Helsingfors Arbis”, om freskerna på Arbis.

;

 

 

 

Publicerad 04.03.2013 kl. 09:50

Koltrastens sång

Biträdande rektor Moa Thors skriver:

Rektorn hade hört koltrasten. Det har jag också. Tror jag... Åtminstone kvittras det febrilt så fort jag sticker näsan utanför dörren hemma i Karis. Och det känns underbart FASTÄN min hjärna inte omedelbart dissekerar de olika lätena och placerar in dem i rätt ornitologiskt fack. Jag hör nämligen till den hedniska del av befolkningen som inte känner något större behov av att belasta min hjärna med i synnerhet småfåglar – de är ju så små att man (= jag) ändå inte ser någon skillnad på dem. Och inte är det så mycket bättre med lätena heller. För om man en gång lärt sig något så tro inte att det gäller resten av livet. Som liten (i skolan?) lärde jag mig nämligen att talgoxen säger tititu. Men handen på hjärtat, hur många har hört talgoxen säga tititu i dag?!? Inte säger den ens prickigkorv, som den lär ha gjort i Sverige. Nej, den har blivit tvåstavig. Eller fyr- eller femstavig. Men väldigt sällan trestavig som i tititu. Ack ja, ingenting kan man lita på, allt förändras.

Tacka vet jag den tyska grammatiken, den håller sig genom årtiondena. Eller ...? Vid närmare eftertanke skiljer moderna läroböcker i tyska inte mera på starka och oregelbundna verb utan samlar alla under rubriken oregelbundna. Termen imperfekt har ersatts av preteritum. Och prepositioner som tidigare fordrade genitiv står nu med dativ – bara för att nämna några exempel. Det är nog bara att konstatera att allt förändrar sig. Och tur är det, för visst skulle det vara väl trist om allting stampade på stället – inte minst fåglarnas läten. Tänk vilken spänning i vardagen när du hör Nokias kända ringsignal och inte med säkerhet kan säga om det är en mobil som ringer eller koltrasten som gått på språkkurs!

Publicerad 26.02.2013 kl. 09:32

Sportlovsveckan 2013

Rektor Gunborg Gayer skriver:

Lugnet här på Arbis har varit påfallande och underbart under hela sportlovsveckan. Alla kursdeltagare skidar någonstans ute i skogarna, och det gör säkert också lärarna. Här på kansliet sitter vi alla kontorsråttor och röjer och förbereder oss för den härliga invasionen efter sportlovet igen.

Jag trodde att mitt skrivbord skulle tömmas på alla små gula och vita lappar som på senare tid har legat på mitt skrivbord och påmint mig om allt som har blivit ogjort på sistone. Men lapphögen har inte minskat nämnvärt. Jag undrar vad det kan bero på. Men många viktiga samtal har vi hunnit med den här veckan, både inprogrammerade och mera spontana. Arbete alltså också det.

Däremot har ljuset ökat. Det här tycks vara veckan då ljuset kommer, då vintern vänder och blir till vår. Istapparna hänger längs taken i Tölö, ett tecken på att dagstemperaturen är betydligt högre än nattemperaturen. Och vid Finlandiahuset har faktiskt koltrasten inlett sin vårtrudelutt. Det är inte långt till vårdagjämningen, ganska exakt en månad. Och våra tankar här på Arbis börjar rikta in sig på nästa läsår. Hur många fina idéer ska vi kunna kläcka? Och hur många får vi som vanligt av våra aktiva kursdeltagare?

Publicerad 21.02.2013 kl. 13:02

En timlärares funderingar

Pedagogikläraren Camilla Kovero skriver: 

Dagens arbetsuppgifter på uni är avklarade och jag skyndar mig till Arbis för den andra träffen med deltagarna i min pedagogikkurs. Jag känner mig förväntansfull, jag vet att kvällen kommer att bli stimulerande. Jag går i tankarna igenom kvällens program. I kväll skall vi bl.a. tala om hur samhälleliga värderingar formar synen på bildning och fostran. Som exempel kan vi gå in på det grekiska bildningsidealet och synen på fostran och undervisning i Idealstaten. Senare i kväll skall vi också diskutera De tre storas syn på sammanhållningens betydelse i det moderna kapitalistiska samhället. Få se vilka frågor som väcker de livligaste diskussionerna? Jag får nog lov att hålla reda på tidsanvändningen, de är så många viktiga och aktuella frågor som väntar på att behandlas.

Jag har i många år haft privilegiet att vid sidan om mitt universitetslektorat på HU vara timlärare i pedagogik på Öppna högskolan. Att få undervisa mångkunniga vuxna som på kvällstid är motiverade att i många timmar lyssna på och diskutera pedagogiska och samhälleliga frågor har varit både krävande och givande. Mig har det gett både nya didaktiska insikter och fördjupad förståelse för själva ämnet. Huruvida jag har lyckats uppfylla de olika gruppmedlemmars förväntningar, både de mera naturvetenskapligt orienterade och de humanistiskt orienterade, kan jag inte vara säker på. Men rätt säker är jag på, att vi åter i kväll kommer att ha spännande diskussioner om aktuella pedagogiska frågor gällande skola och arbetsliv.

Bokpärm
Staten, Platon, utgiven 1993

Publicerad 15.02.2013 kl. 10:48

Konst- och kulturresa till Tammerfors

Bildkonstläraren Hans-Peter skriver:

Den som missade Åbo resan har nu en möjlighet att hoppa på vår beställda buss till Tammerfors den 1.3.direkt från Arbis.

På bussresan kommer vi att bla kunna se Näsilinna gård utifrån samt besöka kulturcentret Vapriikki med de många olika specialmuseerna, varav ett behandlar året 1918 och händelserna i Claes Olssons film. Filmregissören Claes Olsson som var vår gäst på Arbis bibliotek i januari berättade nämligen om dessa händelser med en otroligt fin skärpa på alla de människoöden som var inblandade. Bland publiken fanns en äldre herreman vars far hade hört till Mellins kompani som intog gården och angav startskottet för Tammerfors belägring. Han var mycket berörd av att få ta del av de brev som Olsson bygger sin film på.

Efter att allt Guggenheimkäbbel nu lagt sig så kan vi minnas den tid på 80-90 talet då Helsingfors inte hade något skilt museum för att visa upp nutidskonst i och mången tog tåget till Tammerfors för att se på sådant som var nytt ute i världen. På Sara Hildéns konstmuseum har jag fått första gången bekanta mig med bla Giacometti och Joseph Beys. Nu har Hildén valt ut en tysk skulptör som har sin första visning här uppe i norden och som heter Thomas Schütte. Hans uställning heter Frauen och visar kvinnoskulpturer gjorda i brons som vi kommer att se.

Några urgamla fotografier från två Tammerforsbokverk:

Sporten lockar publiken
Tampere, Matti Poutavaara WSOY, 1955

 

På Lokomo har de flesta av våra ånglokomotiv blivit byggda
Tampere, Matti Poutavaara WSOY, 1955

 

Bokpärm
Tehtaitten kaunis kaupunki, kuvateos, Tampere-Seura, 1947
 

Publicerad 12.02.2013 kl. 10:38

Tintin, negerkyssarna och vi

Ann-Jolin Grüne, Projektledare för Delaktig i Finland skriver:

Hur möter vi våra egna fördomar och hur klarar vi av att acceptera oss själva då vi ställs inför det faktum att saker som varit oss kära egentligen är en del av något stort och ondskefullt? Med temat Drevet går – om censur, Tintin och sociala mediers makt diskuterade vi bland annat den här frågan på tisdagens (5.2) diskussion på Arbis bibliotek

Diskussionen tog avstamp i den så kallade Tintindebatten  i Sverige. I september förra året beslöt dåvarande konstnärliga ledaren Behrang Miri att plocka bort Tintin serietidningarna och annan litteratur som på ett eller annat sätt förmedlar en kränkande bild av mörkhyade, homosexuella eller kvinnor från Kulturhuset i Stockholms ungdomsavdelning TioTretton.  Beslutet väckte en mediestorm där många kände sig kränkta av att deras kära serietidning skulle censureras bort. 

Miri har rätt. Den bild som förmedlas i Tintin om folk från andra kulturer än västerländska är kränkande. Också Fazers negerpojke på lakritspappret och Brunbergs negerkyssar baserar sig på en världsordning där länder i Afrika blev plundrade av de vita med maktmedel som ofta inte tålde dagsljus. På den tiden kände kanske inte allmänheten till den makabra verkligheten i kolonialstaterna och därför kanske bilderna delvis kan förklaras som nyfikenhet inför och okunskap om andra kulturer och folk. Trots det baserar sig bilderna på en tro att den vita västerländska civlisationen är förmer och mer utvecklad i jämförelse med alla andra i världen. Tja, på den tiden ansågs ju inte mörkhyade helt som människor.

Vårt samhälle i Finland baserar sig än idag på en orättvis värld där vi som medborgare i ett västerländskt land tillhör den grupp av länder som än så länge dikterar handelsrelationer och definierar vad som anses godtagbart och vad som inte är det. Vår ”röst” hörs mera än många andras. Saken är inte svart och vitt. Finland är också på nåder i den globala ekonomin men än så länge tillhör vi en elit. I våra vardagsliv tampas vi med vardagens bekymmer och de flesta av oss anser inte att livet är lätt i Finland heller. Trots det är vi priviligerade.

Då Umayya Abu-Hanna och Behrang Miri kritiserar oss för det som vi tar för givet, våra vanor, barndomens varma minnen och påminner oss om den makt vi ändå har som medborgare i ett västerländskt land, rubbar det vår grund i livet. De flesta strävar efter att göra gott ifrån sig och uppfylla de krav som ställs på oss i livet. Vi lever utgående från den värdegrund som vi vuxit upp i och som är vår trygghet. Då man pekar på den och visar hur delar av den är väldigt ful rubbas vår trygghet. Vi reagerar med ilska och osäkerhet: Vaddå, Tintin kan väl inte vara skadligt? Aldrig har jag tänkt att Fazers lakritsemballage skulle ha hjärntvättat mig att anse att jag är förmer än någon annan! Kanske inte eller…kanske ändå lite?

Då man ruckar på en bit av ens världsuppfattning leder det lätt till att en hel del annat också måste omvärderas. I dagens värld vet vi att vårt liv förstör möjligheterna för andra att leva i framtiden. Vi är egentligen ständigt tyngda av en latent skuld för allt vi köper och att vi genom att leva i ett orättvist världssystem upprätthåller orättvisa vare sig vi ville det eller inte. Och sen kommer Miri och Abu-Hanna och häller ännu mera skit i nacken på oss. Ja, man kan ju bli frustrerad. Alltid ska det ursäktas hit och dit för den man är. Om jag i ett trollslag kunde ändra allt så att alla hade det bra så skulle jag göra så – kanske man tänker.

Samtidigt måste man vara tacksam för att diskussionen förs. Om inte man mer eller mindre argt hade pressat fram frågor om beaktande av mänskors rätt till ett hyggligt och jämlikt liv skulle inte heller vårt eget samhälle se ut som det gör idag. Det finns alltid en norm som utgörs av dem som har makten och det finns alltid de som står utanför normen eller som genom att inte tas o beaktande är en förutsättning för att normen kan upprätthållas. Denna norm kan endast vidgas, förnyas, förbättras och bli möjlig för fler med röster som för också svåra frågor på tal. Då dessa röster hörs vet vi att världen håller på att förändras. Att trolla är inte möjligt men att lyssna är.

Debattörerna Ralf Kauranen, Johanna Korhonen med diskussionsledaren Jessica Parland von Essen.

Publicerad 07.02.2013 kl. 13:56

Prepkurser inför studentprovet på Arbis är en hit

Det kan man läsa om på yles nyheter: här.

Publicerad 31.01.2013 kl. 09:50

Malin Grahn berättar om Charleston

En arbismyra tipsar:

Här kan du höra Arbis danslärare Malin Grahn berätta om Charleston i Morgonöppet: klick. Vill du istället läsa en intervju med henne kan du klicka här: klick.

Publicerad 17.01.2013 kl. 11:45

Underbar utställning...

... i galleri Stoa med några av våra fantastiska lärare. Här ett par smakprov. Ingen mästerfotograf bakom kameran dess värre. Det lönar sig att se utställningen live.

1. Jänö Jussi av Katja Kotikoski.

2. Potpurri av tygrester av Peggy Danska och Sofi Oksanen av Hanna Uggla.

3. Textilkonst av Annika Lund.

 

 

Publicerad 08.01.2013 kl. 12:42

Gott Nytt År!

En Arbismyra skriver:

Det har varit jullov här på bloggen några veckor, men i brist på annat att läsa så rekommenderar vi nyårsbilagan med vårterminens kurser, som du hittar här: klick.

Publicerad 04.01.2013 kl. 18:07

Juletid

Annika Lund, timlärare, skriver:

Det är ingen tvekan om att julen är min favorithögtid, och varje år ser jag fram emot veckorna före jul, då jag ska njuta av julstämningen och allt som hör julen till. Jag bläddrar i jultidningar, lyssnar på julmusik och har vidlyftiga planer om allt jag ska hinna göra. Det är nämligen så att jag tror att tiden på något magiskt sätt saktar ner inför julen och att jag plötsligt, bara för att det blir jul, kommer att hinna med allt som jag vanligtvis inte hinner med. Jag bakar sällan, men plötsligt känner jag ett enormt behov av att dra fram mjölpåsen. Och tänk om jag skulle satsa på hemlagat julgodis i år! Och jag måste absolut pyssla ihop det där roliga pyntet och sy den där ängeln. Och sticka! Ta fram skissboken, pennor och penslar. Och så har jag ju eoner av tid att läsa alla de där böckerna som blivit liggande, naturligtvis i myshörnan med levande ljus, stämningsmusik och smuttande på en stor kopp te. Jag måste ju belöna mig för att jag klarat av den stora julstädningen. Aaah! Så underbart det kommer att bli! Precis som i alla de där julsångerna man hör på radion, där tiden verkar stå stilla. För i julsångernas värld hinner ju folk med ALLT.

 Ok. Hur passar allt det här ihop med verkligheten? Svar: Inte särskilt bra. Faktum är att det inte funkar  alls. Och inom mig skriar det av frustration. Jag hinner inte! Tjugofyra timmar räcker inte! Jag behöver mera tid för att hinna komma in i den rätta julstämningen.

Stefan Klein konstaterar i sin bok Tid. Upplev – Utnyttja – Uppskatta att de tre största tidstjuvarna i våra liv är brist på koncentration, stress och olust. Bristen på koncentration beror på att det finns så många saker omkring oss som pockar på vår uppmärksamhet och som får oss att tappa koncentrationen och glömma vad som är väsentligt i utbyte mot snabb och lättsmält stimulans; en myriad av vardagssysslor, e-post, Facebook, Twitter, smarttelefoner, surfplattor, tv, reklam med fantastiska erbjudanden om nya produkter, tjänster, aktiviteter... Och allt det här stjäl hela tiden några minuter här och där och leder till att vi blir splittrade, okoncentrerade och stressade.

När vi säger att vi inte har tid, så betyder det i praktiken att vi prioriterar en sak framom en annan. Kleins slutsats är att vi egentligen inte har brist på tid, utan snarare problem med att handskas med tiden. Världen är full av möjligheter i dag och vi måste lära oss att välja. Vi måste lära känna oss själva och vad vi innerst inne vill, och sedan handla i enlighet med det. Vi ska inte tänka att vi inte har TID för allt, utan att vi inte har tid för ALLT. Vad är viktigt på riktigt?

Jag behöver alltså fråga mig själv vilken sorts jul jag vill ha och vad som är realistiskt. Jag kan nämligen inte ha allt det som jultidningarna dignar av. De professionella stämningsskapare som trollar fram den perfekta julen är – just det – professionella. Det är deras jobb att polera glansbilden av julen och att göra den så förtrollande och lockande som möjligt för oss konsumenter så att vi köper tidningen och sitter och drömmer oss bort en stund om hur det kunde vara.

När det kommer till kritan så är det inte överflödet av mat, godis, pynt och julklappar som jag mest av allt vill ha till julen. Vad jag innerst inne vill ha är tid för umgänge, nervarvning och sinnesfrid, dvs. det rakt motsatta till den upphaussade julstämning vi ofta möts av på varuhusen och i massmedierna. Hur är det med dig? Om du också känner dig stressad av julens måsten så fråga dig vad som händer om du lämnar bort en del och firar en enklare jul där kvaliteten är viktigare än kvantiteten. Ta dig tid att läsa Stefan Kleins bok, och fundera på vad du egentligen vill att julen ska vara.

Publicerad 07.12.2012 kl. 10:14

Designa din egen disktrasa

På Julvakan fredag 30.11 drar Annika Lund en workshop i att tillverka designade disktrasor:

Det är roligare att hålla köket rent i julstöket om man har en trevlig disktrasa till hands. Designa din egen så blir det ännu bättre!

 

Du behöver:


• en disktrasa utan tryck (finns att köpa vid hobbyaffärer)
• vaxat papper (sådant som du får från fisk- eller köttdisken)
• tygtrycksfärg
• en bit skumgummi
• penna
• sax
• strykjärn
• en bit bakplåtspapper


Gör så här:


1. Rita ett motiv på det vaxade papprets ovaxade sida och klipp ut det, eller vik pappret och klipp ut hål i det som när du gör en snöflinga av papper.
2. Sätt pappersschablonen på den slätare sidan av disktrasan, med den vaxade sidan ner, och pressa med strykjärn. Värmen från strykjärnet gör att vaxet fäster schablonen vid trasan.
3. Ta en liten mängd tygtrycksfärg på en palett (t.ex. en engångstallrik av papper) och doppa skumgummibiten i lite färg. Dutta skumgummibiten mot paletten några gånger så att färgen fördelar sig jämt innan du applicerar färgen över schablonen.
4. Dutta färg över schablonen lite åt gången tills du har ett jämnt lager färg över hela motivet.
5. Låt trycket helst torka i fred innan du drar bort pappersschablonen, men om du är otålig kan du påskynda torkningen med hjälp av en hårfön och dra bort schablonen när trycket har torkat lite.
6. Låt trycket torka ordentligt till nästa dag och fixera det sedan med strykjärn. Använd bomullsinställning och pressa över trycket så länge som det rekommenderas för den färg du har använt. Sätt en bit bakplåtspapper emellan som skydd.
7. Om trycket är fixerat på rätt sätt, tål trasan tvätt.


Lycka till!

Mera program på Julvakan kan ni se här: http://www.arbis.hel.fi/aktuellt/julvakaprogram2012.pdf

Publicerad 23.11.2012 kl. 11:07

Halvspråkighet - vackert så

Språkläraren Anna Långstedt-Jungar skriver:

Språken lever och mår bra på Arbis. I år erbjuder vi kurser i nitton (19) olika språk.  Ytterst få kurser har dragits in p.g.a. för få deltagare. Fler människor än någonsin väljer att läsa språk. Våra föreläsningar på främmande språk drar flera deltagare än tidigare. Nästan fyrtio personer satt i publiken häromkvällen och lyssnade på ett föredrag om det argentinska samhället. På spanska!

Därför känns det trist att som språklärare läsa Arbis direktionsordförande Sture Gadds kolumn i Hbl den 10 november (Alltför mycket halvspråkighet http://hbl.fi/i-dag/2012-11-10/alltfor-mycket-halvsprakighet), som baserar sig på HS journalisten Juhani Mykkänens över en månad gamla kolumn.  Mykkänen menar (och Gadd hakar på) att det är onödigt att lära sig fler språk än engelska eftersom det ”ändå inte kan läras ut ordentligt” och att tiden som används på att lära sig främmande språk gott kunde användas till något annat mera nyttigt i stället.

Argumentet att det är bortkastad tid att lära sig främmande språk eftersom man bara kan lära sig det halvbra i våra skolor köper jag inte. Varför skulle detta gälla enbart språken?  Inte får vi fullständiga kunskaper i matematik, religion eller geografi heller.  Men visst har vi nytta av dem ändå.  Vår grundskola och vårt gymnasium är allmänbildande skolor. Meningen är uttryckligen att lära sig lite om allt. Det är en konstig syn på inlärning om den skall definieras enbart i termer av nytta och resultat. Som om allt det som man inte lär sig tillräckligt bra skulle vara bortkastat. Flera år under tonåren tog jag gitarrlektioner. Enligt herrarnas logik antagligen till ingen nytta, eftersom jag nu endast kan några få ackord. Ändå har jag haft stor glädje av dem i många sammanhang.

Nytta är ett relativt begrepp. Gadd raljerar över dåliga språkkunskaper och menar att man klarar sig utan franska ”turistrepliker och filmtitlar”. Må så vara. Förstås klarar man sig.  Men visst går man miste om mycket. Det vet var och en som rest till ett land utan några som helst kunskaper i landets språk. Debatten om nyttan med språkkunskaper missar nämligen ofta en väsentlig aspekt - kopplingen mellan språk och kultur.  Att lära sig ett språk, ens behjälpligt, är nyckeln och inkörsporten till landets kultur och främjar förståelse. Hurra för halvspråkighet!

Publicerad 13.11.2012 kl. 11:39

Personalen på Helsingfors arbis bloggar om livet på och utanför Arbis.

Senaste kommentarer

14.02, 12:28Lapptäcken på Arbis av Helena
14.11, 23:47Vart har kattmänniskan tagit vägen? av Dessis och Esskils matte (som också gillar hundar)
23.10, 19:47"Så otroligt vänligt!" av