Bilder från Konstens natt på Stoa 2012

Publicerad 29.08.2012 kl. 13:39

Vem minns väl Hoplax kommun?

När man talar om kommunsammanslagningar kommer man kanske inte att tänka på att Hoplax har varit en självständig kommun och Haga en egen köping under tidigare delen av 1900-talet. Det var nämligen så att när förstäderna kring Helsingfors började bebyggas allt tätare, ansågs det inte längre praktiskt att förvalta kommuner med både landsortsbefolkning och tätortsbefolkning. Så man bröt ut en del pyttesmå kommuner ur Helsinge kommun, som t.ex. Hoplax, vars största bredd i väst-ostlig riktning var hela 3,5 km.

Hans-Peter Holmstén bjuder med på arkitekturpromenad till Hoplax den 15 september (mer info här) och som försmak får vi en akvarell som han har målat av stationshuset:

Publicerad 23.08.2012 kl. 17:29

Det närmar sig...

En Arbismyra skriver:

Nu är det bara några timmar kvar tills anmälningen kör igång. I morgon är det alla kurser i motion och hälsa som gäller. Vad då hälsa? Alla kurser på Arbis är naturligtvis hälsosamma – om inte för kroppen så för själen! Hur som haver, personalen är på plats och de sista finslipningarna görs för att allt ska funka i morgon och för att huset ska vara skinande rent när de första kunderna kommer i arla morgonstund.

Publicerad 14.08.2012 kl. 15:36

Barn och unga i dagens Helsingfors

Rektor Gunborg skriver:

Idag (d.v.s. 18.6.2012) hade jag glädjen att för första gången träffa den nya biträdande stadsdirektören Ritva Viljanen vid det traditionella vårseminariet för bildningsrotelns verkschefer. Innan Ritva Viljanen kom till Helsingfors stad var hon kanslichef på inrikesministeriet. Och utanför programmet, uppgjort av tjänstemännen på stadskansliet, tog hon till orda och ville berätta EN av sina historier.

Den här historien handlade om hur det går för de barn och unga som inte på ett naturligt och positivt sätt blir en del av samhället. Den statistik Viljanen lyfte fram var bedövande och bedrövande: den berättade i siffror hur det går när man skär ner välfärdssamhällets skyddsnät för de unga, när barn får växa upp i söndriga hem med våld och missbruk, hur illa det går för dem som lämnar grundskolan utan avgångsbetyg eller lämnar sin påbörjade yrkesutbildning, hur arbetslösheten och brottsligheten är direkt ”ärftlig”. Och hur skrämmande många de här barnen är i vårt land. I Helsingfors låter ca 400 unga bli att söka sig till någon utbildning efter grundskolan. Det blir 2000 under fem år, 4000 på tio år. Varje sådan ung är verkligen i riskzonen.

Dagen var egentligen ägnad åt en diskussion om hur det nya fullmäktiges strategi för fyraårsperioden 2013 – 2016 ska se ut och vad de olika verken har på sin agenda just nu. Verkscheferna ventilerade hur de tillsammans kunde bygga en stad, där antalet barn och unga som ramlar utanför systemen kunde minimeras, bl.a. just genom den verksamhet vart och ett verk inom bildningsroteln bedriver, samarbetet med social- och hälsovården inte att förglömma. Helsingforsaren bryr sig inte särskilt mycket om vilket verk som erbjuder en viss tjänst, utan vill bara ha den. Det är något att fundera över när de olika verken planerar tjänster och kundservice.

På Arbis skickar vi nästa års kurskatalog till tryckeriet i morgon. En del av programmet visar att vi nästa år har lagt in ett extra kol på kurser för barn och vuxna tillsammans för att betona att man kan göra saker över generationsgränserna. Vi kommer också att fortsätta med vår sommarmix för lågstadiebarn, vårt i vintras påbörjade samarbete med högstadierna i centrum och våra kurser i olika ämnen för abiturienter. Det här är vårt sätt att för en förhållandevis liten peng erbjuda alternativ. Åtminstone det kan vi göra.

Publicerad 25.06.2012 kl. 15:27

Hälsningar från undervisningsköket

hushållsläraren Karin skriver:

Förra veckan (4-8.6) ordnade vi igen en sommarmix för 9–11-åringar. Sommarmixen består av matlagning och andra aktiviteter för elever som gått ut trean, fyran eller femman.

Vi började dagen kl. 9.30 med att laga mat som vi sedan åt tillsammans.  Eftermiddagen fortsatte kl.12.30-14.45 med musik, gymnastik, bildkonst eller data.
Mixen är mycket populär och det är livat i köket vill jag lova. Eleverna i år var mycket duktiga på matlagningen och man märkte att många av dem hade lagat mat hemma.

Det enda som inte var särskilt populärt var undanstädningen, alltså torkande av bordsytor och sopande av golv. Däremot var diskande av kärlen något som man slogs om, det bör ju sägas att vi har en storköksdiskmaskin här och att fylla och tömma den var verkligen populärt.

Vi hade olika menyer för varje dag och när vi frågade eleverna vilken dags meny de tyckte bäst om så var svaret fredagens meny och så här ser den ut:

Pizzabotten

2 dl vatten
1/4 pkt jäst
½ tsk salt
1 msk socker
2 msk olja
5 dl vetemjöl

Värm vattnet fingervarmt och smula ner jästen i vattnet och tillsätt salt, socker och olja. Rör ner vetemjölet och arbeta degen smidig. Låt degen jäsa övertäckt till dubbel storlek. Knåda degen väl.  Kavla ut till tunna botten och fyll med valbar fyllning.

Fyllning:

Tomatpuré
Skinkstrimlor
Salamiskivor
Tonfisk
Räkor
Ananasbitar
Oregano
Riven ost

Låt pizzan jäsa ännu en stund och grädda den i 250 C ca 15 minuter.

 

Pizzasallad (4 portioner)


½ litet vitkålshuvud
2 msk olivolja
1½ msk vitvinsvinäger
½ tsk salt
1 msk socker
2 krm grovmalen svartpeppar

Strimla vitkålen. Detta kan göras med kniv för hand eller i matberedare. Om du gör för hand så är ett tips att använda en osthyvel.

Om du vill ha mjuk och saftig pizzasallad, som på en pizzeria gör då så här: Stöt vitkålen, gärna med en stöt (som man brukar använda i en mortel, se bild nedan). Eller också kan man "knåda" vitkålen med händerna.

Häll över olja, vinäger, salt, socker och peppar och rör om. Smaka av. Tillsätt ev. mer av ovanstående ingredienser efter smak.

Låt stå i kylskåp, gärna ½ - 1 dygn innan servering, men minst 2 timmar.

 

Citron- och blåbärscupcakes (9 mellanstora eller 15 mindre)

2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
100 g rumsvarmt smör
100 g naturell rumsvarm färskost    
2 tsk rivet citronskal
1 tsk citronsaft
1 ½ dl strösocker
2 ägg
Ca 2-3 dl frusna eller färska blåbär

Toppning:

1 dl lemon curd
1 tsk rivet citronskal
1 tsk citronsaft
200 g naturell Philadelphiaost
½ dl florsocker
1 dl vispgrädde
Bär, strössel eller annan dekoration

Sätt ugnen på 170 grader.

Blanda vetemjöl och bakpulver och ställ åt sidan. Vispa smör, ost, citronskal, citronsaft, socker och ägg till en slät och fluffig smet.
Sikta i de torra ingredienserna och blanda på lägsta effekten på elvispen. Fördela smeten i formarna och strö över blåbären.
Grädda ca 20-25 minuter eller tills koppkakorna känns torra på ytan. Låt kakorna svalna, gärna på ett galler.
Toppningen:
Vispa lemon curd, citronskal, citronsaft, Philadelphiaost och florsocker.
Tillsätt lite grädde i taget och vispa ihop till en fluffig kräm.
Låt krämen gärna stå kallt en stund.
Spritsa eller bred ut toppningen på koppkakorna. Dekorera med bär, strössel eller annan fin dekor.


Publicerad 11.06.2012 kl. 17:02

Middag i Stockholm

språkläraren Heidi skriver:

Alexandra, Annette, Ann-Jolin, Jenny, Saila och jag bekantade oss med invandrarundervisningen i Stockholm 28–30.5. Vi jobbar alla på något sätt med invandrare på Arbis, och ville få en inblick i hur invandrarundervisningen sköts i Sverige som har betydligt längre erfarenhet än vi av den.

Första kvällen skulle vi ut och äta middag tillsammans på ett passligt avstånd från vårt hotell Scandic Continental. Uppgiften att överhuvudtaget hitta en restaurang med både lediga bord och trivsamma utrymmen visade sig vara mer komplicerat än vi alls kunnat tänka oss. Än var restaurangerna fullbokade, än hade de varken vegetarisk mat eller för oss lämplig stämning. På något ställe var borden så nära varandra att fria diskussioner varit omöjliga och därför backade vi genast vid ingången med en inte så glad min i ansiktet. Till råga på allt hade köket stängts redan vid 20.30–tiden på ett annat ställe, så ingen mat där heller! Det var bara att fortsätta framåt och hoppas att vi har bättre tur med restaurangen i nästa gatuhörn.

Efter ca 1,5 timmars raskt sökande tittade vi in i en restaurang som heter 5emtio4yra och som ligger på Götgatan 54. Vid det laget hade vi gått igenom nästan hela Södermalm kors och tvärs. Ett par av oss tvekade ännu vid ingången och var på väg ut. Men så beslöt vi ändå alla att stanna på den här restaurangen med hopp om att maten skulle vara god. Vem vet om vi hade hittat någon ännu mysigare restaurang om vi fortsatt att söka! Eller någon som haft ännu läckrare mat!

Det intressanta i livet är det som man inte vet och vill få svar på, det som man bara kan gissa sig till eller ana. Som lärare försöker man hitta svar på alla frågor, men ingen kan säga om det lönat sig att gå vidare för att söka någon matrestaurang längre fram. Den här frågan är omöjlig att besvara. Matportionerna var i alla fall så rikliga och läckra att vi inte fick veta hur goda efterrätter restaurangen 5emtio4yra hade haft.

Resan i sin helhet var faktiskt lärorik på flera olika sätt. Inte minst därför att jag märkte hur viktigt det är att hålla reda på hotellets adress, i synnerhet om det finns flera hotell med samma eller liknande namn på några hundra meters avstånd från varandra. Så att man inte är på Kungsgatans Scandic när man borde vara på Klara Vattugränds Scandic. Detta hände nämligen mig! När man reser ensam, håller man själv i alla trådar, men att resa i grupp är annorlunda. Framförallt lärde vi oss att det hädanefter är bäst att reservera bord även vardagar på den restaurangen vi vill äta på i Stockholm, om vi vill vara säkra på att få ett ledigt bord en viss tid på kvällen. Jag åt dessutom min första sushi under resan och det var mer än en upplevelse för mig! Nu kommer jag att gå till sushirestauranger också i Finland, men är kanske en aning försiktigare med att äta upp den gröna kryddan som smakar som jättestark senap och som därför kommer ut ur näsan... Luftvägarna öppnades åtminstone av den kryddan.               

Publicerad 04.06.2012 kl. 10:29

Måbra-dag på Solvalla

bildkonstläraren Hans-Peter skriver:

Vi hade en trevlig  måbra-dag på Solvalla fredagen den 11.5 med beställd buss och aktiviteter som alpcurling, gps-orientering och bågskytte för min del och självfallet färdigt dukad mat. Vädret var kanske inte det bästa möjliga men vi lät oss inte störas av den saken. Ett fint musikuppträdande med Victoria Lindqvist o Mauri Schreck krönte vår middag.

Bågskytte

Högt uppe på berget...

En övergiven överfartsbro

 

Jan kommer gående

 

Alpcurling

 

Victoria Lindqvist och Mauri Schreck

Vid middagsbordet

På väg hem. I bakgrunden skymtar bygget av naturcentret Haltia.

Publicerad 28.05.2012 kl. 10:01

Stämning och platser

meditationsläraren Jan skriver:

Filosofen Heidegger skriver i sitt verk "Varat och tiden" om att stämningen inte är något som bara existerar inuti oss - nånting psykologiskt - utan att stämningen också är en egenskap hos verkligheten utanför oss (för att lite förenkla).  Man kan förstå det som att stämningen är lite som temperaturen eller färgen på väggarna – bara att omöjlig att mäta med tekniska instrument. Det enda instrumentet är hur man själv uppfattar den.

Det brukar sägas, att platser där yogin länge har mediterat blir påverkade av deras (förhoppningsvis) harmoniska tillstånd, och att det sen är lättare för andra att meditera på samma ställe. Det är en intressant tanke, att vi skulle kunna lämna känslomässiga spår på platser. Platser får ju en känslomässig betydelse för en själv, dvs. kommer man till ett ställe där nåt viktigt i ens liv har ägt rum så påverkar det hur man känner sig, men kan det som andra har upplevt på den platsen också påverka en – t.o.m. utan att man känner till vad som hänt där?

Hittills har mina meditationskurser på Arbis mestadels hållits i gymnastiksalen, som jag tycker är en lugn, trevlig och luftig omgivning för det ändamålet, men nästa läsår kommer kursen också att hålla till i biblioteket och festsalen. Särskilt Arbis bibliotek tycker jag har en lugn och skön stämning, som kanske beror på den stora mängden kunskap och livsöden som vilsamt ligger och väntar på alla böckernas sidor för dem som vill läsa dem. Förhoppningsvis kommer gruppen av meditationselever bara att göra stämningen där ännu mera harmonisk.

Tills dess hoppas jag att ni alla hittar ställen med bra stämning att återhämta krafterna på under sommaren och kommer ihåg att sätta solhatten på när det blir varmt!

Publicerad 25.05.2012 kl. 13:02

Pedagogik via nätet

Svenskläraren Annette skriver:

Hur ska man som lärare kunna utnyttja de resurser som nätet innebär och använda dem pedagogiskt? Juhanni Larjanko och Björn Wallén gav igår många tankeväckare kring bloggpedagogik, e-cirklar och nätpedagogik. Hur går jag vidare?

Jag har alltid i någon mån använt mig av internet i min undervisning, men det känns som om det finns så många outnyttjade resurser där. Hur ska jag kunna hitta och sortera i den uppsjö av material som redan finns och när ska jag ta den tid som behövs för att bygga upp en pedagogisk undervisningshelhet? Det är ju inte  meningen att man ska använda nätet bara för att det ligger i tiden - det måste också ge ett mervärde både för mig själv och mina kursdeltagare. Och vad är egentligen pedagogiskt mervärde? Det känns som om det finns fler frågor än svar!

Jag tror att lärarens viktigaste uppgifter är att skapa ett lustfyllt lärande som sätter igång processer i människor, skapar tankekedjor och framför allt intresse och motivation att lära sig mer. Här tror jag personligen att den traditionella katederundervisningen fyller en livsviktig funktion just på grund av det sociala mötet öga mot öga. Det är i klassrummet som läraren har sin chans att locka till skratt, se och bekräfta varje kursdeltagare och odla intresset för det egna ämnet.

Som lärare hoppas man naturligtvis att ett gott undervisningsklimat samt kvalitativ och mångsidig undervisning i klassrummet banar väg för självstudier och ett intresse att forska och vilja lära sig mer. Då är internet med alla interaktiva övningar för t.ex. språkundervisning ett ypperligt verktyg. Jag drömmer också om ett nätforum där kursdeltagarna utanför klassrummet fritt kunde ställa frågor, diskutera det som är aktuellt inom ämnet eller ge tips om senast utkomna film eller roman m.m. Då skulle en levande dialog också uppstå utanför klassrummet och det kallar jag pedagogiskt mervärde!

Publicerad 15.05.2012 kl. 09:59

Mässa i textens tecken

bibliotekarien Ylva skriver:

Efter en extremt hård april som mest gått i arbetandets tecken begav jag mig förra veckoslutet ”hem” till Sverige. Det var dags för återträff för några av oss som läste litteraturvetenskap i Stockholm med teaterbesök, restaurangbesök och långa promenader på Söders höjder. Det är så härligt att träffa vänner som numera är utspridda lite här och där i världen men då man möts är det som om ingen tid har gått. 

Efter att ha hängt på en handfull vackra, bisarra, roliga, karaktärsfulla, spännande Stockholmsbarer och caféer var det dags årets upplaga av TEXTMÄSSA, för de oberoende bokförlag och tidskrifter. Denna alternativa bokmässa, en slags mini Roskilde för litteraturälskare, ordnades för elfte gången i rad under ledning av bokförlaget Vertigos frontman Carl-Michael Edenborg.  Bautaktörerna Bonnier, Norstedts, WSOY vill numera mest kränga böcker och min åsikt är att det är de smarta små bokförlagen och tidskrifterna som ger ut den mest spännande och kvalitativa texterna. Ja, som bär upp den avancerade utgivningen i Sverige och dito i Finland. Att besöka Textmässan är en oas, en andningshål där litteraturen, texten är i fokus. På det bullriga firmafesterna  i Göteborg och Helsingfors (aka Bok-och biblioteksmässan i Göteborg och Bokmässan i Helsingfors)  ges sällan utrymme för skratt och möten. Istället går man omkring sockerhög av äckligt bjudgodis nedtyngd av gratisbroschyrer i fula tygkassar. Jag brukar mest bli trött i fötterna och less på hela kalaset. På Textmässan skiner mindre förlag som Modernista, Rosenlarv, Ink förlag, tidskriften Karavan för att nämna några.

Jag hann med två intressanta föredrag, ett om arbetet med den nyutkomna antologin Könspolitiska texter (Makadam förlag), ett med en vältalig och underhållande Horace Engdahl om hans översättning av den tyska dramatikern Heinrich von Kleist. På den lummiga innergården till  Nürnberghuset böljade samtalen genom skuggiga dalar upp till glimmande höjder. Jag fick känslan av gårdsfest. När jag säger ”Helsingfors stads arbetarinstitut” blir folk mycket intresserade, men många har svårt att förstå det här med svenska rum. Det var ett på många sätt ett storartad Stockholms besök, Tyvärr gick dagarna alldeles för fort. Jag återvände till ett Helsingfors som befann sig i ett delirium av rusiga vappenfirare och jubel i buskarna. Man får ta det goda med det onda som Lars von Trier brukar säga.

Publicerad 04.05.2012 kl. 11:02

Allegro i höga klackar

språkläraren Anna skriver:

Det första jag lägger märke till varje gång jag kommer till Sankt Petersburg är de höga klackarna. Och nu talar vi skyhöga klackar som nu, i och med modet med platåskor, har blivit ännu högre än någonsin tidigare! Det kan inte finnas något ställe på jorden där klackarna når sådana höjder som på paradgatan Nevskij prospekt.  Hur i all världen kan någon gå på dem?  För tydlighetens skull; det handlar inte om festklädsel eller status - alla har dem. Det må vara lite si och så med levnadsstandarden i övrigt, men vackra högklackade skor ger man inte avkall på.  Ryssar gillar att "guljat" som verbet lyder. Det betyder att "promenera" men också beskrivande nog att "roa sig" och "vara utomhus". Och då skulle man ju tro att man har ett par bekväma ecco till hands. Men nej - sällan om man är en rysk kvinna. På med finaste klackskorna, vandra gata upp och ner, ofta i timmar. Blotta tanken ger mig skavsår.

Lite komiskt blir det därför på hemresan med Allegro tåget, när konduktören mitt i skogen strax efter finska gränsen meddelar att vi p.g.a. ett växelfel måste byta tåg. Sagt och gjort. Alla ut och ned för banvallen med allt bagage. Japanska turister, familjer med barnvagnar och så förstås kvinnorna med stilettklackarna - alla traskar vi längs den leriga skogsvägen till det väntande tåget där vi kravlar oss upp. Vissa skor sjunker djupare än andra...

Publicerad 24.04.2012 kl. 10:43

I dag väljer jag att vara...

en arbismyra skriver:

Det kom en äldre herreman in till Arbis i tisdags som skulle till kaféet. Han blev väldigt besviken när det var stängt. Han hade inte varit på Arbis kafé sedan 70-talet och hade nu sett fram emot ett återseende. Förhoppningsvis orkar han vänta till hösten, att han inte igen låter det gå 40 år innan han försöker på nytt...


Det var de facto inte bara kaféet som var stängt på tisdagen utan nästan hela Arbis – personalen hade nämligen utvärderingsdag på Villa Vuosanta – f.d. Villa Karstén ¬– i Nordsjö (Työvis f.d. fritidshus ritat av Gesellius–Lindgren–Saarinen, fint men kallt en sån här snöslaskig morgon i april).


Förutom att vi utvärderade det gångna läsåret funderade vi också på vårt eget välmående – det är alltid lika aktuellt och viktigt. Vi hade bett Rosita Gustafsson-Nyman komma och prata om det där med välmående för vi hade hört att hon är bra på det. Och folk verkade nöjda – jag har ju lite svårt förstås att så här ur myrperspektiv uppfatta alla nyanser men de kommentarer jag hörde var definitivt positiva. Fast det väckte nog lite fniss i kulisserna när vi skulle börja dagen med att dra ett kort, där det stod "I dag väljer jag att vara..." Och så var det olika adjektiv på alla kort. Det är ju precis som i den danska tv-serien Coacherna, fnissade någon. På de kort jag hann smygläsa stod det kraftfull, öppen, eftertänksam och sensuell. På mitt stod det att jag väljer att vara flitig och det kändes ju liksom lite bortkastat – som myra är jag alltid flitig, ha! Nåja, meningen var inte att göra någon större affär av adjektiven utan kanske mera att göra oss uppmärksamma på att vi kan påverka vårt eget varande genom att välja att fokusera på något specifikt.


Det som satte fart på tankarna var ändå diskussionerna i små grupper runt fem olika teman. Tankarna skrev vi (eller de som behärskar skrivandets ädla konst) ner på enorma papper. Mest klotter blev det på pappret som handlade om stress – inte bara hurdana uttryck stress tar sig utan fr.a. vad vi kan göra och vad vi gör för att motverka stress. Vi hittade faktiskt på en massa goda tips. Bara man nu sen skulle komma ihåg dem i vardagen...

Bildregn från dagen:

 


Publicerad 20.04.2012 kl. 12:11

Vårkonsert

Och så här lät det på vårkonserten i lördags: Rock, blues och jazz med Fredrik Löf.
Publicerad 16.04.2012 kl. 21:22

Terminens sista dag

Fredagen den 13:e och vårterminens sista dag.

I lärarrummet på Arbis bjöds det på kaffe och bulle och diskussionerna var glada och högljudda. Hur det såg ut och lät kan du se här.

Publicerad 16.04.2012 kl. 10:36

Personalen på Helsingfors arbis bloggar om livet på och utanför Arbis.

Senaste kommentarer

14.02, 12:28Lapptäcken på Arbis av Helena
14.11, 23:47Vart har kattmänniskan tagit vägen? av Dessis och Esskils matte (som också gillar hundar)
23.10, 19:47"Så otroligt vänligt!" av