Tintin, negerkyssarna och vi

07.02.2013 kl. 13:56

Ann-Jolin Grüne, Projektledare för Delaktig i Finland skriver:

Hur möter vi våra egna fördomar och hur klarar vi av att acceptera oss själva då vi ställs inför det faktum att saker som varit oss kära egentligen är en del av något stort och ondskefullt? Med temat Drevet går – om censur, Tintin och sociala mediers makt diskuterade vi bland annat den här frågan på tisdagens (5.2) diskussion på Arbis bibliotek

Diskussionen tog avstamp i den så kallade Tintindebatten  i Sverige. I september förra året beslöt dåvarande konstnärliga ledaren Behrang Miri att plocka bort Tintin serietidningarna och annan litteratur som på ett eller annat sätt förmedlar en kränkande bild av mörkhyade, homosexuella eller kvinnor från Kulturhuset i Stockholms ungdomsavdelning TioTretton.  Beslutet väckte en mediestorm där många kände sig kränkta av att deras kära serietidning skulle censureras bort. 

Miri har rätt. Den bild som förmedlas i Tintin om folk från andra kulturer än västerländska är kränkande. Också Fazers negerpojke på lakritspappret och Brunbergs negerkyssar baserar sig på en världsordning där länder i Afrika blev plundrade av de vita med maktmedel som ofta inte tålde dagsljus. På den tiden kände kanske inte allmänheten till den makabra verkligheten i kolonialstaterna och därför kanske bilderna delvis kan förklaras som nyfikenhet inför och okunskap om andra kulturer och folk. Trots det baserar sig bilderna på en tro att den vita västerländska civlisationen är förmer och mer utvecklad i jämförelse med alla andra i världen. Tja, på den tiden ansågs ju inte mörkhyade helt som människor.

Vårt samhälle i Finland baserar sig än idag på en orättvis värld där vi som medborgare i ett västerländskt land tillhör den grupp av länder som än så länge dikterar handelsrelationer och definierar vad som anses godtagbart och vad som inte är det. Vår ”röst” hörs mera än många andras. Saken är inte svart och vitt. Finland är också på nåder i den globala ekonomin men än så länge tillhör vi en elit. I våra vardagsliv tampas vi med vardagens bekymmer och de flesta av oss anser inte att livet är lätt i Finland heller. Trots det är vi priviligerade.

Då Umayya Abu-Hanna och Behrang Miri kritiserar oss för det som vi tar för givet, våra vanor, barndomens varma minnen och påminner oss om den makt vi ändå har som medborgare i ett västerländskt land, rubbar det vår grund i livet. De flesta strävar efter att göra gott ifrån sig och uppfylla de krav som ställs på oss i livet. Vi lever utgående från den värdegrund som vi vuxit upp i och som är vår trygghet. Då man pekar på den och visar hur delar av den är väldigt ful rubbas vår trygghet. Vi reagerar med ilska och osäkerhet: Vaddå, Tintin kan väl inte vara skadligt? Aldrig har jag tänkt att Fazers lakritsemballage skulle ha hjärntvättat mig att anse att jag är förmer än någon annan! Kanske inte eller…kanske ändå lite?

Då man ruckar på en bit av ens världsuppfattning leder det lätt till att en hel del annat också måste omvärderas. I dagens värld vet vi att vårt liv förstör möjligheterna för andra att leva i framtiden. Vi är egentligen ständigt tyngda av en latent skuld för allt vi köper och att vi genom att leva i ett orättvist världssystem upprätthåller orättvisa vare sig vi ville det eller inte. Och sen kommer Miri och Abu-Hanna och häller ännu mera skit i nacken på oss. Ja, man kan ju bli frustrerad. Alltid ska det ursäktas hit och dit för den man är. Om jag i ett trollslag kunde ändra allt så att alla hade det bra så skulle jag göra så – kanske man tänker.

Samtidigt måste man vara tacksam för att diskussionen förs. Om inte man mer eller mindre argt hade pressat fram frågor om beaktande av mänskors rätt till ett hyggligt och jämlikt liv skulle inte heller vårt eget samhälle se ut som det gör idag. Det finns alltid en norm som utgörs av dem som har makten och det finns alltid de som står utanför normen eller som genom att inte tas o beaktande är en förutsättning för att normen kan upprätthållas. Denna norm kan endast vidgas, förnyas, förbättras och bli möjlig för fler med röster som för också svåra frågor på tal. Då dessa röster hörs vet vi att världen håller på att förändras. Att trolla är inte möjligt men att lyssna är.

Debattörerna Ralf Kauranen, Johanna Korhonen med diskussionsledaren Jessica Parland von Essen.

Personalen på Helsingfors arbis bloggar om livet på och utanför Arbis.

Senaste kommentarer

14.02, 12:28Lapptäcken på Arbis av Helena
14.11, 23:47Vart har kattmänniskan tagit vägen? av Dessis och Esskils matte (som också gillar hundar)
23.10, 19:47"Så otroligt vänligt!" av