Vart har kattmänniskan tagit vägen?

Publicerad 11.11.2013 kl. 21:15

Biträdande rektor Moa skriver:

När jag öppnade inkorgen i morse möttes jag av ett indignerat mejl från min förra katt Candide. Hon hade sett mig posera på en annan blogg med en hund och undrade – med rätta – var kattmänniskan i mig hade gått och gömt sig. Jag erkände att den p.g.a. yttre omständigheter hade gömt sig under hundhåren.

Det är faktiskt redan 15 år sedan Candide flydde undan familjens hundar till en säkrare plats i Baggböle. Vi försökte under ett helt år föra samman hundarna och kattorna men resultatet var alltid att de uppförde sig ”som hund och katt” när deras vägar korsades. Separationen var ofrånkomlig. För Candides del var det säkert en lyckträff, eftersom hon lever den dag som är i den ansenliga åldern av 23 år, om jag inte missminner mig. Men jag blir nog ännu helt öm till sinnes när jag ser en katt blicka in i kameran eller ta ett graciöst skutt på ett par meter upp på en bokhylla – den mjukheten och precisionen i rörelserna kan en hund aldrig efterlikna.

Candide och Saba. Muggen är för övrigt det strålande resultatet av en tvåtimmarskurs i porslinsmålning...

Det sägs att katter är svårare att lära än hundar. ”Jag är katt och jag kommer och går som jag vill”, var ett ofta hört citat i mitt barndomshem. Det oaktat försökte jag lära Candide och hennes syster Saba att gå på toaletten, eftersom de på den tiden levde inomhus i centrum av Helsingfors. Jag köpte ett wc-lock i plast, sågade ut ett hål i mitten, satte ett tvättfat – också det med hål i mitten – ovanpå och kattsand runt omkring. Slutmålet var att de skulle uträtta sina bestyr rakt genom wc-lockets hål.

Att få dem att hoppa upp och göra sina behov var ingen större konst, men de var mycket måna om att allt som de åstadkom skulle gömmas i sanden och inte falla ner genom hålet. Och om jag minskade på sanden demonstrerade de genom att placera små bruna högar bredvid wc-stolen. Längre än så kom jag aldrig i mina pedagogiska försök. Jag flyttade visst bort innan rören hade stockat igen av all kattsand.

I och för sig tror jag inte att man måste vara antingen hund- eller kattmänniska, även om någon undersökning gjort gällande att det finns skillnader mellan katt- och hundägare. Den ena gruppen är filosofisk och kreativ, medan den andra är disciplinerad och utåtriktad. Vilken är månne vilken? Och vilken grupp tillhör du?

undrar Moa

Kommentarer (2)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver?
Så ska det skrivas. Mera katthistorier, tack.
Du undrade om jag är din Candide. Du kommer ju ihåg det svarta katthåret som jag hade på huvudet. Hur många vita katter har det? Hur många katter skall alltid sova vid huvudet? Hur många katter kan kela i timmar?
Jag är fortfarande bra på att fånga möss och andra småkryp. Hörseln är det inget fel på men tänderna är inte vad de varit. Jag har tappat en huggtand. Borde nog gå till veterinären och få tänderna putsade.
Servicen är rätt så bra. Jag springer ut och in hela natten som jag vill. Min matte har känsliga öron då det gäller mig och vaknar då jag står bakom dörren och vill in. Jag har själv kommit på att skrapa på postluckan av metall. Då hörs det bättre. Jag kan också vara högljudd om hon inte genarst vaknar. Ibland vill jag tacka familjen och kommer insläpande med färskt byte. Förstår inte varför de börjar skrika.
För två år sedan gjorde de mig riktigt arg. De kom släpande med en kattunge, till mitt revir. De bytte namn på mig och kallade mig Morr-Morr för att jag alltid morrade. Jag sökte ett nytt hem. Flyttade in till en granne. Ignorerade deras råttor som de hade i bur. Kan du tänka dig - råttor som keldjur? Nåja de ville inte ha mig så jag var tvungen att återvända. Min familj försökte hålla mig ute i sele. Ingen bra ide'. Tre gånger per dag skulle jag ut på promenad. Dels för att kolla mitt revir, dels för att uträtta mina bestyr. Du skulle ha tagit oss ut i Kaisaniemiparken så skulle du inte ha behövt såga sönder toalettlocket.
För min del slutade historien bra. Rivalen blev påkörd och dog. Familjen grät i veckor, men nu är allt frid och fröjd. Jag är ensam härskare i huset och hur kelsjuk som hellst. Men andra katter tycker jag inte om. Morrar då jag ser grannens katt. Har jag andra kattkompisar som bor längre bort? Det förblir en hemlighet. Mjau!
Candide14.11.13 kl. 13:36
Katten som lärare

Katter undervisar i hur du på olika sätt kan berika ditt liv, leva lyckligt och avstressat. Kissekatter älskar att sova, äta, leka och lära sin matte om livet.
Katter är inte några sällskapsdjur, de är lärare och människan och katten har kommit samman för att lära av varandra.
Katter lär oss att ibland sova med ena ögat öppet för att snabbt reagera vid fara eller för nya möjligheter. Man skall vara öppen för nya möjligheter och dra fördel av de chanser som erbjuds. Iaktta katten när han förföljer en mus. Han väntar inte på att den skall komma till honom. Ögonen är klara och iakktar varje rörelse bytet gör. Han går kraftfullt och elegant till anfall, och om han missar fortsätter han jakten. Vilket fulländat sätt att ta itu med ett oväntat tillfälle och att uppnå ett önskat mål.
Lär dig spinna. Det är väldokumenterat att kattägare ofta har lägre blodtryck. Att hålla en katt i famnen gör att dess ägare får del av spinnandets läkande effekter. Forskare har upptäckt att en katts spinnande vibrerar mellan 25 och 150 Hz. Vibrationer mellan 20 och 140 Hz hjälper till att stärka benstommen, läka sår, lindra smärta, minska svullnader, stärka och läka muskler och senor, öka musklernas rörlighet och avhjälpa andnöd. Kort sagt, katters märkvärdiga förmåga att läka sig själva kan ha sin orsak i deras förmåga att spinna. På sätt och vis kan alla människor också spinna och på människospråk heter det att skratta. Skrattet har en märklig förmåga att läka fysiska, mentala och andliga sår. Så man bör alltså skratta ikapp med sin spinnande katt!
Katten är också en bra gympaledare. Träna tillsammans hopp, stretching och gör balansövningar, som just katten är expert på. Meditation är viktigt och det lär man sej genom att betrakta sin avslappnade kisse. Mantrat kan vara ”Kurrrr”.
Vi kattälskare tar med tacksamhet emot den kunskap som dessa världens främsta filosofer förmedlar till oss noviser.

”Katter vill helst befinna sig högt upp så att de kan se ner på hundar, människor och andra lägre livsfomer.” – Okänd



Dessis och Esskils matte (som också gillar hundar)14.11.13 kl. 23:47

Personalen på Helsingfors arbis bloggar om livet på och utanför Arbis.

Senaste kommentarer

14.02, 12:28Lapptäcken på Arbis av Helena
14.11, 23:47Vart har kattmänniskan tagit vägen? av Dessis och Esskils matte (som också gillar hundar)
23.10, 19:47"Så otroligt vänligt!" av