Andra andningen

23.01.2014 kl. 09:19

Läraren i samhällsämnen Alexandra skriver:

Telefonerna ringer och e-postlådorna fylls med mejl. Möteståget drar i gång och högarna med papper som jag inte ordnar växer. Terminsstarten på Arbis är hektisk. Det tar sig olika uttryck för olika anställda. Jag som är lärare blir mest andfådd av att ta mig upp på det berg som heter överblick över de olika kurserna och uppställande av realistiska lärandemål för dem.

Jag är ingen kontrollfreak. Jag har bara lärt mig att 12-13 veckor går fort och att många elever som går en kurs tar en helt annan kurs nästa år. Det som skall ske skall ske på en kort tid och göras så enkelt och roligt att alla har någon behållning av det. Det bör finnas en tanke bakom varje kurs och sen handlar det om att få kursdeltagarna med sig. En lärare gör ingen kurs, kan man säga, men finns det nyfikenhet och många frågor i luften då blir det  -sommar, tja snarare en kurs av det hela.

Vill det sig väl kommer man efter den hektiska starten in i den andra andningen, som på engelska kallas second wind. Det är en idrottsterm som uttryck för ett jämviktsläge som uppstår vid konditionskrävande arbete då syreupptaget blir lika stor som syreförbrukningen. Pulsökningen i början av träningspasset sjunker tillbaka och planar ut. Känslan då andra andningen inträder brukar vara behaglig. De kritiska veckorna är nu. Då pusselbitar såsom klassrum, klockslag, lärare, kursprogram och kursdeltagare fallit på plats bör man också finna tillit till andra och sig själv och vilja att samarbeta. Så kan en kurs få vind i seglen.

Mötena mellan lärare och kursdeltagare är av många slag. Ibland kanske ni som kommer till arbis undrar om vi lärare minns er, efter en kurs. Jag tror att svaren i de flesta fall är ja och har ni varit aktiva på kursen är det nästan säkert ja. Lärare talar om det här med varandra men ganska sällan med kursdeltagarna.

Månen lyser och snön knarrar under fötterna. Det är äntligen vinter. På mina kvällspromenader med hunden, då jag lugnar ner mig, ser jag en mager kvinna med varma ögon under buskiga ögonbryn. Med glad och energisk röst kommenterar hon något jag har sagt under en lektion eller rättar försiktig till det, säger att javisst, men har du tänkt på att…Ofta handlar det om att något ur en juridisk synvinkel ter sig si eller så. Lagmannen, feministen, Ingeborg Palmén tittar sedan strängt men skrattar avväpnade. Nej, inte på riktigt, för hon avled några veckor före jul men alla elever finns i en lärares hjärta på något sätt och när de går bort uppstår ett hål. Det kommer att fyllas småningom och saknaden att plana ut i en känsla av att jag har får träffa fina och kloka människor i mitt nuvarande jobb.

 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 5 med bokstäver:

Personalen på Helsingfors arbis bloggar om livet på och utanför Arbis.

Senaste kommentarer

14.02, 12:28Lapptäcken på Arbis av Helena
14.11, 23:47Vart har kattmänniskan tagit vägen? av Dessis och Esskils matte (som också gillar hundar)
23.10, 19:47"Så otroligt vänligt!" av