TEATERVERKSTAD PÅ TVÅ SPRÅK

04.04.2014 kl. 10:12

Alexandra Ramsay är lärare i samhällsämnen på Arbis:

Jag undervisar i svenska på en kurs för personal på Svenska Teatern. Jo, en stor del av personalen som jobbar i kulisserna har finska som modersmål. Kursen heter Våga tala svenska! Det brukar ju nämligen bli så att då det finns finskspråkiga och svenskspråkiga på samma arbetsplats i Helsingfors så blir arbetsspråket – just det finska.
Då är det väldigt synd om den finskspråkiga personalen, för de går miste om en chans att lära sig mera av det andra nationalspråket, mer än vad de kunde innan de började jobba på teatern.  Det där sättet att för det mesta tala någon slags slarvig finska, därför att det är det som de flesta kan, leder till att det kan uppstå situationer där alla som bör uppfatta och genast lyda ett kommando på svenska inte gör det.
Innan en föreställning börjar beds alla som deltar i föreställningen göra sig redo. Då ljuder i teaterns interna högtalare:
”Godkväll allihopa, klockan är fem över ... och vi börjar mikrofonchecken.” Det kan plötsligt också låta så här: ”Behövs en påkläderska till högra snabblogen! “Och då finns det inte tid att undra vad det nu är fråga om.
Varje arbetsplats har också sitt interna språk och sin arbetsplatsslang. När vi kommer till det, är det ofta jag som får lära mig saker jag inte visste förr, som att manus kan kallas ”pläri” på finska eller att då en skådespelare skall in på scenen avvaktar han ”sticket” ( på finska  ”pistos”), som kan vara t.ex. en replik som fälls på scenen, och som för hen signalerar att nu blir det snart min tur att gå in. ”Inspicent” är ”järjestäjä”  på finska. Det senare säger ju mycket precisare än den svenska benämningen att den som har yrkesbeteckningen är en allt i allo, som har sju stugor fulla medan en pjäs spelas.
Det sker otroligt mycket innan en pjäs är klar. Det förstår jag nu efter ett halvt års arbete med scentekniker, maskörer, perukmakare, snickare, metallarbetare, dekormålare, sömmerskor och påkläderskor. På bilden ser ni eleven, maskören Pirjo Ristola med ett djurhuvud som hon ursprungligen gjorde för Djungelboken.

Maskören Pirjo Ristola har gjort ”huvudet” för Djungelboken. På en teater finns en avdelning för mask och peruk, en syateljé och en dekorationsateljé och mycket mera man sällan tänker på då man passerar en teater.
Foto Karin Lindroos.

Eleverna har börjat tala mera svenska på sin arbetsplats än de tidigare gjorde, säger de. Då är det ju så att uppmaningen Våga tala svenska gäller för den svenskspråkiga personalen, i mötet med sina finska kolleger. Ge saken den tid den kan kräva, alltid då det är möjligt. Gör det på alla arbetsplatser med svensk- och finskspråkiga anställda. Inställningen är alltid det viktigaste vid språkinlärning, också omgivningens inställning. Tvåspråkighet är överallt en god utgångspunkt för positiva mänskliga kontakter.
Kursen pågår ännu några veckor och jag får lära mig ytterligare teaterord och därmed erövra ett nytt område i mitt eget språk. Sådant håller en lärare kreativ och på gott humör.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver:

Personalen på Helsingfors arbis bloggar om livet på och utanför Arbis.

Senaste kommentarer

14.02, 12:28Lapptäcken på Arbis av Helena
14.11, 23:47Vart har kattmänniskan tagit vägen? av Dessis och Esskils matte (som också gillar hundar)
23.10, 19:47"Så otroligt vänligt!" av