Varje år samma sak

Publicerad 08.09.2014 kl. 19:13

Fyra veckor har jag hunnit vara på jobb redan efter en lång semester. Fyra veckor – en månad.  Det har varit anmälningsrumba, det nya kursprogrammet, arbetsgrupper, möten, seminarium med de andra instituten i huvudstadsregionen, fortbildning om Pecha Kucha, information till timlärarna, Arbisbladets deadline, marknadsföring och i ärlighetens namn: långa kaffepauser. För det mesta med bulle. 

Och nu plötsligt börjar den. Terminen. Hjälp, hur är det man gör? Jag inleder min tjugonde höst som lärare men jag kan försäkra er att jag inte känner mig ett dugg säker. Tvärtom, rampfebern verkar bli allt värre med åren. Varje år är det samma sak; det känns som om jag aldrig stått inför en klass förut. Pirrigt. Snart kommer jag att stå öga mot öga med 30 nybörjare i ryska.  Om det känns spännande för dem så kan jag lova att det är ingenting mot hur det känns för mig.

Och hur kan det komma sig att jag i år igen har handlat enligt devisen ”Varför göra idag det du kan göra imorgon”? Så att hela veckoslutet har gått till lektionsförberedelser. Jag skulle ju nog ha haft tid.

Men alla våndor till trots är det undervisningen som är tjusningen med det här jobbet. Och spänningen, den lätta hjärtklappningen, är en del av paketet. Nu kööör vi!

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 10 med bokstäver?

Personalen på Helsingfors arbis bloggar om livet på och utanför Arbis.

Senaste kommentarer

14.02, 12:28Lapptäcken på Arbis av Helena
14.11, 23:47Vart har kattmänniskan tagit vägen? av Dessis och Esskils matte (som också gillar hundar)
23.10, 19:47"Så otroligt vänligt!" av