En piga från Sastmola, en rysk officer

Publicerad 18.09.2014 kl. 14:37

huvudlärare Alexandra Ramsay skriver:

Sex kursdeltagare i släktforskning på Arbis ställer ut på Virkagalleria, där Arbis och Työvis 100-års utställning pågår.

Besökaren får se släktträd och dessutom läsa minibiografier om någon av de personer som det forskats om. Den som trodde att ett liv med häftiga kast från arbete till arbetslöshet, med flyttningar från ett land till ett annat och med sökande efter lycka och bekräftelse hör det moderna livet till får lov att konstatera att det moderna började långt innan någon av oss som läser det här blev till. Berättelserna på utställningen handlar om bl.a. en piga, en kallskänka, en rysk officersson som växte upp i Finland, en finsk ingenjör som ville göra karriär bortom Ural och en äventyrare till havs.

Nu är det många som tror att de som forskar i sin släkt vill göra sig fina genom att visa att de härstammar från helgon och kungligheter och möjligen vill de till och med dölja fakta som pekar på motsatsen. ”Jag hade en moster som började släktforska, och hon hade nog tänkt sig att kunna föra i bevis att hon härstammade både från den heliga Birgitta och från Gustaf den tredje. Hon slutade forska, prompt, då det visade sig att de flesta av hennes släktingar var sjörövare. Och så talades det aldrig mer om den släktforskningen”. Den där skrönan hörde jag förra veckan och återger den här för den blottlägger en vanföreställning om släktforskare och släktforskning. Myten berättar ju faktiskt också om att många börjar släktforska med stora förväntningar och ofta kommer till överraskande resultat. Det stämmer nog. Släktforskning handlar ibland också om att inte hitta sina anfäder och den mödan och besvikelsen visar sig som tomma luckor i materialet, luckor som inte handlar om att dölja något utan om att man ännu inte vet. Webben och digitaliseringen av arkivmaterial medför i alla fall att släktforskningen eller genealogin, dag för dag, blir lättare att utföra, för vemsomhelst och varsomhelst.

Och det, gott folk, som nu här har sagts visar att det alltid handlar om två perspektiv som möts. Vi är historia och vi gör historia. Det förra betyder att våra liv har vissa historiskt givna förutsättningar, såsom förekomsten av eller avsaknaden av, låt oss nu säga, vaccinationsprogram och internet. Det senare betyder att vi i våra liv hämtar kraft ur erfarenheter och minnen eller varför inte kunskap om våra anfäder. Vi brukar då historia, för att skapa våra egna meningssammanhang och livsvillkor och undviker förhoppningsvis lögner. Alla samhällsklasser är intressanta.

Hoppas nu att många som läser det här får lust att se utställningen och börja släktforska. Du kan också delta i en workshop och pröva på släktforskning på internet, på stadshuset den 25.9 klockan 13-14.30.

Konturerna av pigan Wilhelmina Ahlsténs liv kunde tecknas med hjälp av kyrkböckerna.

 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver?

Personalen på Helsingfors arbis bloggar om livet på och utanför Arbis.

Senaste kommentarer

14.02, 12:28Lapptäcken på Arbis av Helena
14.11, 23:47Vart har kattmänniskan tagit vägen? av Dessis och Esskils matte (som också gillar hundar)
23.10, 19:47"Så otroligt vänligt!" av