Mässa i textens tecken

04.05.2012 kl. 11:02

bibliotekarien Ylva skriver:

Efter en extremt hård april som mest gått i arbetandets tecken begav jag mig förra veckoslutet ”hem” till Sverige. Det var dags för återträff för några av oss som läste litteraturvetenskap i Stockholm med teaterbesök, restaurangbesök och långa promenader på Söders höjder. Det är så härligt att träffa vänner som numera är utspridda lite här och där i världen men då man möts är det som om ingen tid har gått. 

Efter att ha hängt på en handfull vackra, bisarra, roliga, karaktärsfulla, spännande Stockholmsbarer och caféer var det dags årets upplaga av TEXTMÄSSA, för de oberoende bokförlag och tidskrifter. Denna alternativa bokmässa, en slags mini Roskilde för litteraturälskare, ordnades för elfte gången i rad under ledning av bokförlaget Vertigos frontman Carl-Michael Edenborg.  Bautaktörerna Bonnier, Norstedts, WSOY vill numera mest kränga böcker och min åsikt är att det är de smarta små bokförlagen och tidskrifterna som ger ut den mest spännande och kvalitativa texterna. Ja, som bär upp den avancerade utgivningen i Sverige och dito i Finland. Att besöka Textmässan är en oas, en andningshål där litteraturen, texten är i fokus. På det bullriga firmafesterna  i Göteborg och Helsingfors (aka Bok-och biblioteksmässan i Göteborg och Bokmässan i Helsingfors)  ges sällan utrymme för skratt och möten. Istället går man omkring sockerhög av äckligt bjudgodis nedtyngd av gratisbroschyrer i fula tygkassar. Jag brukar mest bli trött i fötterna och less på hela kalaset. På Textmässan skiner mindre förlag som Modernista, Rosenlarv, Ink förlag, tidskriften Karavan för att nämna några.

Jag hann med två intressanta föredrag, ett om arbetet med den nyutkomna antologin Könspolitiska texter (Makadam förlag), ett med en vältalig och underhållande Horace Engdahl om hans översättning av den tyska dramatikern Heinrich von Kleist. På den lummiga innergården till  Nürnberghuset böljade samtalen genom skuggiga dalar upp till glimmande höjder. Jag fick känslan av gårdsfest. När jag säger ”Helsingfors stads arbetarinstitut” blir folk mycket intresserade, men många har svårt att förstå det här med svenska rum. Det var ett på många sätt ett storartad Stockholms besök, Tyvärr gick dagarna alldeles för fort. Jag återvände till ett Helsingfors som befann sig i ett delirium av rusiga vappenfirare och jubel i buskarna. Man får ta det goda med det onda som Lars von Trier brukar säga.

Kommentarer (0)
Skriv siffran 5 med bokstäver:

Personalen på Helsingfors arbis bloggar om livet på och utanför Arbis.

Senaste kommentarer

14.02, 12:28Lapptäcken på Arbis av Helena
14.11, 23:47Vart har kattmänniskan tagit vägen? av Dessis och Esskils matte (som också gillar hundar)
23.10, 19:47"Så otroligt vänligt!" av